Göteborgsposten – 15 februari 1869, sida 2

ej förhöra honom? Han bör kilnna alla Peppardosans kunder och skulle kanhända ge oss värdefalla upplysningar om Gustave, Lacheneur och tillochmed mördaren sjelf. Som han ej förvaras i enskild cell, har han sannolikt erfarit moderns arrestering, men det synes mig omöjligt att han kan ana det biyderi hvari rättvisan befinner sig. — Ahl... ni har hundra gånger rätt! utropade domaren. Att jag ej tänkt på detta! I morgon bittida skall jag förhöra denne person, hvilken tillfölje af sin belägenhet skall bli mera lätthandterlig än de andra. Jag skall äfven förhöra hans hustru... Han vände sig mot sin sekreterare ooh tillade! — Skrif fort ut en stämning hvari hustru Hippelyto Chupin kallas till inställelse. Men det hade blifvit så mörkt, att man ej längre såg att skrifra; sekreteraren ringde och befallde in ljus. Vaktmästaren som inburit lampor drog sig tillbaka, då någon klappade på dörren. Han öppnade och fängelsedirektören inträdde med hatten i hand. I tjugofyra timmars tid hade denne värde tjensteman varit mycket orolig öfver den hemlighetsfulle fånge som innehade cellen n:o 3 och han kom för att inhemta upplysningar rörande densamma. — Jag kommer för att fråga om jag fortfarande bör hålla anklagade Mai i enskild cell, yttrade han till domaren, — Ja, min herre. — Jag fruktar hans raseri, men å andra sidan är det mig motbjudande att låta sätta på honom tvångströja.