— Vet ni, sade han till Lecoq, hvad era reflexioner bevisa? — Nej, min herro. — Jo, hör på den slutsats till hvilken jag kommit: Antingen är denne man verkligen Mai och har det yrke han uppgifvit, eller tillhör han de högsta samhällsklasserna. Ej medelklassen. Det är blott på de båda yttersta stegen af samhällstrappan som man finner denna dystra energi hvarpå han gifvit prof, detta förakt för lifvet, denna sinnesnärvaro och beslutsamhet. En vanlig borgerlig varelse, som af någon hemlig person blifvit dragen till Pepbardosan, skulle ha bekännt alltsammans för längesedan, — Men, min herre, den anklagade är ingalunda den person han uppger sig vara, vagabonden Mai, sade den unge polisagenten. — Nej, visserligen, svarade herr Segmuller, och det tillkommer derföre er att se till i hvilken riktning undersökningarne böra fortsättas. Han smålog vänligt och tillsde i sin bästa ton