Göteborgsposten – 12 februari 1869, sida 3

afvaktande hållmng ej kan bevaras lange. Freden hänger således på en tråd. Osäkerhetstillståndet minskas i öfrigt ingalunda af de högst besynnerliga rykten, som komma från Donaufurstendömena. De beteckna öfverraskande omkastningar, hviika antyda tillvaron af hemliga inflytelser och stå utanför hvarje förklaring. Frankrike har hittills, sedan Donaufurstendömenas ändrade ställning, haft en fransk militärkommission i Bukarest. Dennas ställniag har varit temligen kinkig sedan furst Carls uppträdande på tronen, isynnerhet derför att denne Preussens pupill sökte att i stället draga till sig preussare och särskilt fästade vid sin person en högre preussisk officer, hvilken afsågs att i Rumenien skola efter hand intaga samma ställning som general Beyer i Baden, hvars krigsminister denne preussare blef. Men ett visst missnöje uppreste sig mot preussaren, så att furst Carl fann rådligast skicka honom tillbaka igen. IIlarmsen häröfver, började fursten eller hans omgifning en mängd trakasserier mot den franska militärkommissionen, så att denna fann sin ställning till den grad vobeqväm?, att den lagade så, att den blef hemkallad. Det franska partiet vredgades häröfver och skaffade sig ett uttryck i dep.-kammaren, der regeringen tillspordes om anledningen till kommissionens hemkallande. Regeringens ombud svarade undvikande, hvarpå Georg Bratiano föreslog, att kammaren skulle uttala sitt beklagande öfver denna sak. Detta förslag, som innehöll ett misstroendevotum, antogs med stor majoritet, hvarpå ministören inlemnade sin afskedsansökan. Det hette ännu samma dag, såsom vi förut nämnt, att Jon Bratiano, den krigslystne, skulle hafva fått i uppdrag att bilda en ny minister. Men d. 6:te på aftonen uppmande furst arl de afträdda ministrarne att ännu en gång vädja till kammaren, för att erfara, huruvida de egde dess förtroende. Denna direkta vädjan besvarades, märkligt nog, af kammaren med ett nästan enstämmigt förtroendevotum, hvarefter ministeren återtog sin afskedsansökan. Georg Bratianos förfrågning tår derigenom utseendet af att ha varit en demonstration, beräknad på att skaffa Frankrike ett slags upprättelse. I Paris uppfattar man likväl förhållandena i Rumenien på ett annat sätt. Patrie anmärkte t. ex. häromdagen, att tillståndet i Donaufurstendömena är mycket allvarsamt, och denna något mörka uppfattning synes bekräftad af gårdagens telegrafnotis, att i Bucharest en ny ministerkris uppstått. Allt detta antyder ovedersägligt, att i den rumeniska hufvudstaden ett vacklande framträdt i förhållandena, hvilket minst vittnar om ett nyvaknande förtroende. I Spanien är dagen inne för cortes sammanträdande, hvilket skall afgöra öfver denna kronas öde. Derför ökas ock agitationerna och uppropen från de olika tronpretendenterna, och af sådana har verlden mer än nog, korsa hvarandra. Så t. ex. har den gamla fördrifna Isabella nu utfärdat en ny 8 . ) proklamation till alla sina trogna spanjorer, i hvilken det heter bland annat detta, hvaraf man kan gissa till arten af det öfriga: Spaniore;! — Sedan min barndom och derför att j velat det, är jag det nationala symbolet för edra frioch rättigheter. Män, som jag ötverhopade med välgerningar, da de framställde sig för mig som edra vänner och försvarare, påstodo plötsligt, elter det de hundrade gånger svurit motsatsen, att min dynasti var ett oösvervinneligt hinder för er lycka, för vårt lands lugn, för utvecklingen af våra moraliska och materiela intressen. Mitt hjerta sade mig, att de ljögo, men jag har ej velat för priset af ett borgerhgt krig velat visa eder er villfarelse... Gud är mitt vittne, att jag skulle, om de gjort eder lyckligare, ärofullare, rikare, från landsflykt välsignat dem, i trots af deras otack emot mig, lycklig af att få för eder offra min son ocb sjelf förblifva allena, för att gråta långt skild ifrån mitt land... Fem månader hafva förflutit; ären j lyckligare, årosullare, rikare? ... Låtom oss gemensamt, upplysta om menniskorna, atorupptaga det nyskapandets, fördragsamhetens och isynnerhet frihetens verk, som jag symboliskt betecknade. Det skedda är blott en dröm. Jag talar till eder såsom Isabella den katolskas och Carl V:s arftagerska, men framför allt såsom edra hjertans utvalda, såsom den qvinna, hvilken j valt att lida med edra lidanden, vara stolt genom er stolthet, stark genom er styrka. Jag tillhör eder hel och hållen. Med min son i mina armar kommer jag, för att återgifva eder, hvad man fråntagit eder: edert lugn, eder lycka, eder makt och eder tros herravälde, Proklamationen tyckes dock hafva blifvit för tidigt offentliggjord, hvarigenom dess verkan, om den kan ha någon sådan, kan hinna förslöas. För Isabella sjelf hade det väl varit bäst att hålla inne med ett dylikt vädjande till spanska folket, hvars sympatier hon aldrig mera kan återvinna. Må hon antingen i stilla tillbakadragenhet ångra sina synder eller åtminstone nöja sig med sin Marfori. Spaniens drottning blir hon aldrig mera, dertill är hon förmycket sjunken i det allmänna. Man tänker utse Olozaga till president lör cortes. Den republikanska komitön i Madrid begär af regeringen, att hon icke skall tillämpa dödsstraffet med anledning af mordet i Burgos. Carnevalen i Madrid är mycket liflig; Lo op er 6 rät —