Göteborgsposten – 12 februari 1869, sida 3

ne soyez pas ingrate, hvarpå damens stol svarar Aver-vous des bijoux, des cachemires: Lor est une chimere! utropar den maskulina stolen. Tu nauras pas ma rose!svarar den feminina. Denna musikaliska scen efterföljes af en geogralisk, i hvilken m:lle Garat uppträder som EBuropas nya karta-, naivt anmärkande att hennes korsett föreställer högalperna. Derelter kommer en duett, grundad på Charles Marchals tafla Penelope och Phryne, i hvilken duett kontrasten mellan dessa båda damer at så motsatta principer och lefnadsvanor på ett äkta franskt sätt framhålles. Penelope sjunger en flepig sentimental sång, och då Phryne hör den förklarar hon att om Ulysses fick höra des machines de ce genre-la sjungas för sig, så var det icke underligt, att han begaf sig ut på resor. Phryne ger derefter ett prof på sin sångstil, hvilken hon säger att karlarne tycka mycket bättre om och i hvilken hennes fasa för la campagne och smak för Åle champagne? vederbörligen uttryckes. Phryne gör åfven narr af Penelopes smak för vätnad och förmår henne slutligen deltaga i en oskyldig cancan. Till slut en anekdot om Rossini. Den store kompositören var, såsom man lätt kan föreställa sig, mycket besvärad at besökande, af hvilka många blott helt oförskämdt gjorde sina besök, tör att kunna säga det de kände en så ryktbar man, utan att för öfrigt bry sig om hvarken honom eller hans musik. Jag är obeskrifligt glad, yttrade en person af denna obehagliga klass, att ha gjort bekantskap med den sublime kompositören al Lucie. Lucie! svarade Rossini med en skalkaktig blick, kanske ni menar La Favorite? Ja, svarade gästen, utan att på minsta sätt låta detta bekomma sig, jag menar den sublime kompositören af La Favorite. Rossini gjorde ingen vidare anmärkning m— Her