Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaborlau. (Ösvers. fr. Franskan.) Mannen lyssnade med vidöppen mun. — Sålunda, fortfor domaren, är det helt visst i fängelserummet vid vaktkontoret och med afsigt som ui smutget ner er. Hvilken var er afeigt? — Låt mig sluta. Fast besluten att bibehålla hemligheten af er identitet, att ikläda er skepnaden af en man hörande till de lägsta samhällsklasserna, af en akrobat, har ni tänkt att man vid undersökningen af er person skulle upptäcka att ni ej var hvad ni synes vara. Ni har förutsett hvad man skulle tänka då man etter att ha låtit er afkläda er finge se omsorgsfullt vårdade fötter som era — ty de liksom era händer äro omsorgsfullt vårdade — Komma fram ur grofva osnygga stöflor som dem ni bar. Hvad gjorde ni derföre? Ni tömde ut vattenkrukan och sölade ner era fötter i den våta smutsen... Under detta förhör hade den anklagades ansigte ömsom uttryckt oro, ömsom den mest komiska förvåning, ömsom ironi och till sist en okonstlad glädtighet. Slutligen tycktes han gifva vika för ett af dessa skrattanfall som afklippa samtalet. — —