Göteborgsposten – 11 februari 1869, sida 3

IIVvarjehanda. En fet syssla. Skarprättaren i Bränn, en viss hr Siegfried, har nyligen aflidit och lärer lemna efter sig en förmögenhet om 60,000 gulden. Mannen hade nemligen förtjent sina penningar under de för honom så fruktbara årea 1848 och 1849. ssEn olycka kommer aldrig emsam-. Fru X. i Paris hade en liten täck kanariiågel och en vacker Angora-katt, hvilka båda hon skattade mycket högt. Häromdagen, då hon skulle gå ut, bad hon sio man att passa väl på åavoriterna. Mannen som gerna ville unna fågeln någon liten glälje, satte buren på sitt skrifbord och gick derefter ut i nästa rum för att hemta en bit socker. Då han åter kom in, låg buren omkullstjelpt och katten var just i färd med att ge den stackars lilla fågeln dödsstöten. Utom sig af harm fattade mannen sin käpp och började prygla på katten, men denne vände sig rasande mot sin herre, sprang upp i ansigtet på honom och klöste nästan sönder hang ena öga. Rädd för att få ännu mera stryk, sprang han derpå upp i fönstret, krossade en ruta och störtade från fjerde våningen ner i gatan. I samma ögonblick körde en droska förbi. Katten föll rakt ner på kuskens hufvud och tumlade tillika med dennes hatt ner i en stor korg full med varma bakelser som en förbipasserande konditoripoike bar på hufvudet. Poiken trodde att ett helt hus kom ramlade på honom och tog till flykten, kastade ifrån sig bakelsekorgen, hvars välsmakande innehåll blef ett läckert byte för de tillströmmande gaminerna. Katten var och blef emellertid försvunnen och då fru X. kom hem kan man lätt tänka sig hennes förtviflan öfver att finna fågeln död, katten borta och — mannen enögd ——— 2! !21? ——OÖ.:9——? —