Göteborgsposten – 9 februari 1869, sida 1

Han gjorde ett uppehåll och kastade en blick på hvar och en af sina tre åhörare, liksom om han väntat ett bifall. Bifallet uteblef och han fortsatte: — Pader Tringlot var en enfaldig och med lagen obekant man. Man omtalade ej sitt fynd för myndigheterna. Sålunda lefde jag; men jag fanns ej till, alldenstund det är nödvändigt att vara mantalsskrifven för att sinnas till. Men jog kände ingen oro häröfver. Då jag blef sexton år gammal och kom att tänka på den hedersmannens försumlighet, var jag snarare belåten deröfver. Jag sade till mig sjolf: Mai, du sinns ej inskrifven i något register som kan komma för myndigheternas ögon, alltså kommer du ej med vid lottdragningen för rekrytering af armåen, och följaktligen slipper du att gå ut som soldat. Det låg ej alls i mitt lynne att bli soldat och kanonmat. Långt senare, då konskriptionsåldern var förbi, sade en lagksrl till mig att om jag gjorde anspråk pa medborgarrättigheter, skulle man göra svårigheter. Då beslöt jag mig för att existera som kontraband. Att ej vara någon har sina fördelar och sina dåliga sidor. Jag har aldrig tjenat, det är sannt, men jag har aldrig haft några papper. Ahl... det har gjort att jag fått äta fängolsckost oftare än jag bort. Men som jag aldrig varit brottslig, har jag alltid kommit ut. Seder orsaken hvarföre jag ej har något förnamn och hvarföre jag ej är säker om min födelseort . . .