Göteborgsposten – 8 februari 1869, sida 2

— Ännu en gång, återtog han, låna mig hela or uppmärksamhet och glöm ej att er frihet beror på er uppriktighet. Huru heter ni? — Mai. — Hvilka äro era förnamn? — Jag har inga sådana. — Det är omöjligt. En rörelse af den anklagade förrådde en hastigt dämpad otålighet. — Detta är tredje gången sedan igår, sade han, som man säger mig detta. Det förhåller sig likväl så. Om jag vore lögnare, skulle ingenting vara så enkelt som att säga er att jag hette Pierre, Jean eller något annat namn .. Men utt ljuga är ej i min väg. Det är sanning, jag har inga förnamn. Vore det fråga om tillnamn blefve det en annan sak, jag har många sådana. — Hvilka då? — Jo hör på... att börja med, när jag var hos pappa Fougasse, kallade man mig Kniptången, emedan, förstår ni... Hvem var den person ni kallar puppa Fougasse? — Konungen för alla vilddjurstämjare, herr domare. Ah!... han kunde smickra sig af att ega ett menageri, han. Tigrar, lejon, papegojor af alla färger, ormar tjocka som mitt ben. allt hade han. Olyckligtvis hade han också en bekantskap som ätit upp alltsammans. (Forts.)