Göteborgsposten – 6 februari 1869, sida 1

kiksdags-Kaleidoskop. VI. Den 3 Vebruari. Bestridas kan icke, att grefve Erik Sparres jernvägsmotion har tillochmed bringat det mest trögflytande blodet inom Andra kammaren i ett raskare lopp. Den har satt en ofantig mängd intressen i rörelse. Den har vändt upp och ned på många riksdagsmäns taktik, och det är uppenbart, att denna motion gifvit riksdagen en helt annan riktning, än någon kunde ana d. 15 Januari. Medgitvas måste, att ett stort mod fordrades för att just nu framägga ett sådant förslag. Man har ju så länge fordrat, att jernvägarne skulle byggas med rvinhemska kapitaer, att grefve Sparre, då hin tagit målsmännen för denna åsigt på orden, bör kunna påräkna deras kraftfulla biträde. Man har ju så länge fordrat att materieen till jernvägarne skulle tagas inom landet, att äfven målsmännen för deta anspråk böra ställa sig på grefve Sparres sida. Men han bör ej heller röna ett afgjordt motstånd från deras sida, hvilka påyrka att den materiel, som här tillverkad faller sig allt tör dyr, bör tagas från utlandet, om den kan erhållas för billigare pris. Vid en närmare granskning af ordalagen i grefve Sparres motion synes tydligt, att jernvägsmaterielen visserligen skall beställas hos svenska verkstadsegare och fabrikanter, men dermed är alldeles icke sagdt, att den ovilkorligen skall tillverkas af dem. Häri ligger, som ni ganska lätt inser, en högst väsondtlig skilnad. Så dålig hushållning har man ingen anledning tilltro ett bolag, att det skulle absolut köpa en dyrare inländsk i stället för en billigare utländsk vara, om den senare besinnes lika ändamålsenlig som den förra. Det är endast för statens inköp af materiel som man uppstillt ett sådant anspråk ; men det går länge om innan det i teorien förkastade skyddssystemet äfven i praktiken upphör. Svåraste stötestenen blir tvifvelsutan att åstadkomma den i riksdagsbönen tillönskade enigheten, kärleken och sämjan, när det skall bestämmas på hvilken eller hvilka banlinier arbetet först skall börja. Såsom föregångare till den evigt stående freden torde vi väl få upplefva en liten tids anarki. Om fullt opartiska representanter skola afgöra nyssnämnde ömtåliga fråga, så torde domsrätten böra öfverlemnas till Gotlandsombuden. i Att sjelfva idden till de: motionen är grefve Sparres, torde ej v: vel undarkastadt. Men att han i öfverstelö, Leij manckor, major Adelsköld, kapt. Carlenud och ; löjtn. Sandeberg haft sakkunniga adguvare, antages allmänt, Deromot har ing ämdti