som upphäfver sig till domare öfver allt hvad son tilldrager sig i såväl det offentliga som enskilda lif. vet, som förklarar sig kämpa för sanning, upplysning, frihet och sjelsständighet, skall, då han icke sjelf vågar att ikläda sig ansvaret för de satser ber offentliggör, ega rättighet att lega en medmenniska som derest dessa befinnas straffbara, emot betalning ätager sig att i hans ställe låta beröfva sig just det hvars härold han uppgifver sig vara: friheten — Hvad dernäst angår juryns sammansättning, så ä! denna för närvarande af beskaffenhet, att den gör för ansvaringen möjligt ej allenast att till jurymän välja personer, som helt och hållet sakna medborgerligt anseende, utan till och med sådana, på hvilka i sjelfva verket ansvaret för en brottslig artikel hvilar, till följd hvaraf de, som eljest kunna hafva skäl till kla: gen, fiona sig förhindrade att sådant anhängiggöra — De här anmärkta missförhållanden äro allmän! erkända och hafva så lifligt anslagit min rättskänsla att jag deraf funnit mig manad att, för att söka få dem afhulpna, framställa ett förslag, som så mycke mindre bör kunna anses såsom ett försök att inskrän: ka tryckfriheten, som de åsigter, der uttalas, till stoi del gillades af det sistl. år i hufvudstaden hållna pu: blicistmöte. Jag vet visserligen, att man de eenare åren afhållit sig från att väcka förslag i detta ämne på den grund, att föregående dylika icke lyckats vinna framgång, men härvid bör dock tagas i betraktande, att af de tvenne vigtigasto, som under de senaste decennierna varit föremål för riksdagens behandling, var det ena af den genomgripande natur att, för att vinna det dermed åsyftade ändamål, man skulle ur grundlagen borttaga tryckfrihetsförordningen, hvaremot det andra afsåg att införa den i Frankrike med flera länder gällande föreskrift om borgen. På grund af hvad nu blifvit anfördt, vågar jag hemställa: s) att vid anmälan af ett tidningsföretag icke allenast utgifvare, utan äfven boktryckare och förläggare uppgifvas, med skyldighet för de båda sistnämnda att, derest utgilvaren det icke förmår, ansvara för gäldande af böter, skadestånd och rättegångskostoader, som kunna ådömas för det brottsliga innehållet af en periodisk skrift; samt att ingen må såsom utgifvare godkännas, som icke, jemte det ban i öfrigt uppfyller de i trycktiribetsförordningen stadgade behörighetsvilkor, är i tullständist åtnjutande af medborgerliga rättigheter samt råder öfver sig och sitt gods; b) att föreskrifterna i 5 8 sålunda förändras att juryng ledamöter genom lottmug utses bland en jurymannakår, som till ett antal af 24 hvarje år utses af den kommun, under hvars domstol tryckeriet lyder; och e) att i tryckfrihetsförordningen tillägges en föreskrift, som leder dertill, att, utan att derigenom kränka författares anonymitetsrätt, den som uppsåtligen gjort sig skyldig till delaktighet i brott emot tryckfriheten, kan blifva straffad enl. allmänna strafflagen. Från Andra kammaren finnes endast att anteckna, det hr Falkman, sedan tillf. utskottet N:o 2 blifvit tillsatt, begärde ordet och erinrade derom, att ledamöterna i tillf. utskotten, som ej hafva egna kanslier, bafva åliggande att uppsätta dessa utskotts betankanden. Som emellertid talaren, genom en sistl. riksdag iråkad olyckshändelse, vore urståndsatt att skrifva, anhöll han nu att kammaren ville befria honom från ledamotskapet i ofvannämnda tillf. utskott. Denna anhållan blef emellertid af kammaren afslagen, hvarefter hr Falkman, — jemte uttryckande at sin förvåning deröfver, att kammaren ville tvinga honom till något, som han ej förmådde åstadkomma — förklarade, att han nog ändå skulle veta på e:t eller annat sätt befria sig från detta uppdrag. R. O:s 45 Sstadgor neml., att den, som tre gånger å rad sörfallolost från utskotssammanträden uteblifver, skall vara från utskottet skild. Af hr Liss Olof Larsson väcktes motion om ändring i fiskeristadgan, hvarförutan hr Bjerkander uti ett längre aförande hade åtskilliga anmärkningar att framställa mot den k. propositionen om landtlörsvarets organisation.