— —— —— riksdagsfullm. Ludvig Norrby (65); suppleanter: handl. J. O. Hederstedt i Wisby med 57 röster och s. d. riksdagefullm. Petter Larsson i Lil Fole (54). Vidare förrättade Andra Kammaren följunde val, neml.: i Tillfälliga utskottet N:o 1 (för frågor rörande undervisningsväsendet): hrr Gumelius och Otterström, Dahm, frih, Fock, Meijerberg, And. Nilsson från Malmöhus län och Stendahl (114) samt Jonas Andersson och Svensen (112). Iillsfålliga utskottet N:o 2 (för frågor rörande sattigvården och emigrationen): hrr Anders Aug. Andersson, Petter Andersson, Falkman, Per Nileson i Råby, A. W. Nilsson, Svanberg, Wigardt, Åkerlund och Östman, alla med 90 röster. Tillfälliga utskottet N:o 3 (för utredning af vissa rättsförhållanden): hrr Bergström, Lindhagen, Jöns Olsson i Nordanå, Jöns Olsson i Qvarnbrodda, Printzensköld, Renström oeh Rosenqvist, alla med 106 röster, samt Ande:s Gudmundsson och Ohlin (105). Tillfälliga utskottet N:o 4 (för behandling af frågor rörande tjenstemån): her Nils Andersson i Bäfvik, Blidberg, Busck, Ekenstam, frih, Gyllenhaal, Ola Månsson, Johan Olsson, Per Persson och Stråle alla med 81 röster. Tillfälliga utskottet N:o 5 (för frågor rörande jagt, fiske och sjöfart): hrr Anders Andersson i Smedbyn, Erik Erson i Sanne, Hellerström, Kjellson, Nils Nilsson i Östra Espinge, P. Olsson fiån Helsingborg och Widell, alla med 80 röster, samt Tenger (79) och Astrand (78). Tillfälliga utskottet N:o 6 (för frågor af diverse innehåll): brr Arfvedson, Cramr, Isberg, Jonas Jonasson i Gullaboäs, Kjellman, Lindevall och Ljuslin, alla med 68 röster samt Ola Nilsson (67) och Jonas Jonasson i Rasslebygd (66). Äfven företog Andra Kammaren val af en ledamot i Bevillningsutskottet efter hr Sven Nilsson; och utsågs härtill hr O. Wijk med 105 röster, Om dessa val yttrar Nya Dagl. Alleh.: — Egentligen var vid valen blott en lista producerad, neml. landtmannapartiets, som derför också gick igenom med pukor och trumpeter. De andra fraktionerna kade kastat vapnen ifrån sig och ville ej vara med om någon allvarsam strid. I stället slogo de sig en smula på skämt, hvilket är godt för mycket och i synnerbet för att dölja förargelse. Till utskottet n:r 6 försökte de en motlista, upptagande idel namn tillhörande landtmannapartiet och specielt sådana, som anses bestämma utskottsvalen. Denna lista kunde dock endast tillvinna sig 27 röster, hvilket visar, att icke alla ansågo skämtet denna gång passande. Som vanligt var landtmannapartiets lista, som man ser, mycket hofsamt uppgjord, utan afseende på några stridiga intressen, om man undantager valet till utskottet u:r 3, som tydligt tillkännagaf, att landtmannapartiet, om det än icke ville motsätta sig remissen af Ola Jönssons i Kungshult motion, rörande de skånska tvisterna, icke derför är mindre bestämdt i fråga om riksdagens ställning till frågor, som röra eganderätt, Första kammaren beslöt att för sin del om Lördag tillsätta tvänne tillfälliga utskott, hvartdera bestående af fem ordinarie ledamöter och två suppleanter. Det ena af dessa utskott skall handlägga hr Reutersvärds motion om ievision af fattigvårds-lagstiftningen samt det andra hr Adlersparres motion om försigtighetsmått vid svedjande, äfvensom af hr E. V. Almqvist om den förändring i k. cirkuläret den 27 Sept. 1804, att kronåbo, som dömts för tjufnad ller annat vanhederligt brott, skall förlora rätt till hemmanet. I samma kammare väcktes af hr Hallenborg en motion om ÅAndringar i Tryckfrihetsförordningen i hvad den rörer det juridiska ansvaret för tidningar äfvensom sammansättningen af jury i tryckfrihetsmalk. Denna motion lyder i on helhet sålunda: Det missbruk af den fria yttranderätten, hvartill åtskilliga af den periodiska pressevs organer på senare tiler gång efter annan gjort sig skyldiga, har inom hela landet framkallat en lika allvarlig som rättmätig ovilja. Att tidningar, hvilka synas hafva gjost till sin uppgift att uppvigla eller förvilla, i ställat för att lugna och upplysa; att uppmuntra till i stället för att beifra lagöfverträdelser; att medelst sanningslösa och förvrängda framställningar om personers enskilda förhållanden söka skada deras medborgerliga anseende, i stället för att visa aktning för det enskilda lifvets helgd; att sådana kunna icke allenast med ekonomisk fördel spridas, utan äfven till antalet förökas, vittnar visserligen om ett högst be klagligt tillstånd af råhet hog en stor del af den tidunngslåsande allmåaheten, men skulle dock icke kunna cga rum eller åtminstone icke såsom nu frodas, utan de felaktigheter, som förefinnas uti nu gällande tryckfeihetsförordning. Till dessa måste otvifvelaktigt i första rummet räknas föreskrifterna i 1:sta och 4:de 85 rörande ansvarigheten, och dernäst bestämmelserna 1 o:te YI angående sammansättningen af jury i tryckfrihetsmål. — Hvad nu först beträffar ansvarigheten, så kan det icke annat än i hög grad kränka det allmänna råttsmedvetandet, att en tidnings utgifvare,