Göteborgsposten – 4 februari 1869, sida 2

— De inträdde och befallde) dryckesvaror, ni servorade dem och skyndade er derefter ut. — Ja, min gode herre. — Det tyckes mig emellertid vara omöjligt, att ni ej uppfattat några ord af deras samtal. Hvarom talade de? — Det är ej min vana att spionera på mina kunder. — Har ni sålunda ej hört något. — Intet. Instruktionsdomaren höjde på axlarne med en medlidsam min. — Med andra ord återtog han, ni viigrar att lemna rättvisan npplysningar. — Ack!... om man kan säga ... — Låt mig sluta. Alla dessa osannolika historier om utgående, blusar åt er son som ni hade att sy på i er kammare, dem har ni hittat på endast för att kunna svara mig: Jag har ingenting sett, ingenting hört, jag vet ingentingk. Om det är ett sådant system ni antagit, så förklarar jag att det ej skall fördragas och ej kan tillåtas af någon domstol i verlden. — Det är ej något system, det är sanningen. Herr Segmuller tycktes öfverlägga och återtog derefter plötsligt: — Har ni då med säkerhet ingenting att säga mig rörande mördaren? — Han är ej någon mördare, min gode herre. — Hvad påstår då ni att han är?... — Han har dödat andra till sjelfförsvar. Man sökte