Göteborgsposten – 4 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öfvers. fr. Franskan.) — Jag har varit utsatt för olyckor, min gode domare, sade hon i jemrande ton. — Ja, och ett stort antal sådana. Först och främst har ni varit anklagad för undandöljande af tjufgods. — Men jag blef lössläppt hvitare än snö. Min stackarg aflidne man hade blifvit förd bakom ljuset af ovärdiga kamrater. — Må vara. Men det var likväl ni som under det er man led sitt straff, blef dömd till tre månaders fängelse för första resan stöld och sedermera till tretton månader. — Jag hade fiender som ville mig ondt, grannar som förtalade mig... — För två år sedan blef ni dömd för det ni förfört minderåriga flickor till liderlighet... — Slynor, min goda herre, flickor utan hjerta... Jag gjorde dem tjenster och sedan beljögo de mig till tack derför . . . jag har alltid varit för mycket god. Listan på den hederliga enkans olyckor var ej uttömd, men herr Segmuller ansåg det onödigt att fortsätta. ) Forts. fr. N:o 27.