Göteborgsposten – 4 februari 1869, sida 1

version blifvit uppgjord i vakten vid place dItalie mellan mördaren och den person som föregifvit sig vara rusig, samt att den sedermera blifvit meddelad åt enkan Chupin af denne djerfve medbrottsling. — Åh, saken är helt enkel, min gode herre, började värdshusidkerskan. I Söndags afton satt jag ensam framför eldbrasan i den låga salen i mitt värdshus då plötsligt dörren öppnas och jag ser tre karlar och två fruntimmer inträda. Herr Segmuller och den unge polisagenten vexlade en snabb blick. Medbrottslingen hade sålunda sett att man upptäckt spåren, och man försökte derföre ej bestrida att två qvinnor varit närvarande. — Hvilken tid var det? frågade domaren. — Klockan närmare elfva. — Fortsätt. — Så snart de satt sig, fortfor enkan, begärde karlarne en skål Åöfranskt vin. Utan att smickra mig kan jag säga att det ej finnes min make i konsten att tillaga denna dryck. Naturligtvis serverar jag dem och som jag höll på att sy en blus åt min gosse steg jag straxt derefter uppför trappan till mitt rum i andra våningen. — Och lät gästerna bli ensamma? — Ja, min gode domare. — Det bevisade stort förtroende å er sida. Enkan Chupin skakade melankoliskt på hufvudet. — När man ingenting har, sade hon, behöfver man. ej frukta tjufvar. — Fortsätt, fortsätt.