— Jo, svarade den unge mannen, i det han för att styrka sin uppgift tog fram sitt mirke. — Och ni heter? — Lecoq. Vaktmästarens ansigte blef plötsligt småleende. — I så fall, sade han, har jag ett bref till er, hvilket lemnades mig af er kamrat, som blef tvungen att aflägsna sig. Se här är det. Den unge polisagenten bröt ögonblickligen sigillet och läste: Ierr Lecoq ... IIerr!!.. Denna enkla artighetsformel framlockade ett smälcende på den unge mannens läppar. bet var ju ett erkännande å pappa Absinths sida af hans kamrats öfverlägsenhet. Emellertid återtog han läsningen af brefvet; Herr Lecoq. jag hade varit på min post alltsedan man öppnade dörrarne, då vid niotiden tre unga personer inträdde. De sågo ut som handelsbiträden. Plötsligt får jag se en bli hvitare än hans skjorta i ansigtet och för de andra utpeka en af våra okända från enkan Chupins värdshus samt säga: Gustave! Genast satte hans kamrater händerna för hans mun och yttrade: Vill du tiga, din åsna; blanda dig ej i sådana saker och ådrag oss ledsamheter. Derefter gingo de ut och jag följde efter dem. Men den som talat var så upprörd att han ej kunde gå. hvarföre de andra förde honom in i en källarsal. Jag gick äfven ditin och det är der jag skrifver detta bref, under det jag håller ögonen på dem, Vakt