mästaren skall lemna er det. Jag vill ej förlora dem ur sigte förstår ni. Abs. Detta bref var uppfylldt af oräkneliga staffol och nästan oläsligt, men saken var tydligt framställd så att det borde väcka de lifligaste förhoppningar. j Lecoqs ansigte var också helt strålande då han åter isteg upp i vagnen, och den gamle kusken kunde ej afhålla sig från att fråga honom under det han piskade på sin häst. — Det går som ni önskar? yttrade han. Ett tyst, min vän var det enda svar den unge polisagenten afgaf. IIela hans uppmärksamhet egnades åt den underrättelse han nyss erhållit. Sedan han stigit ur framför palatset hade han all i möda i verlden för att förmå den gamle kusken att aflägsna sig. Han ville nödvändigt qvarstanna för att stå till hans förfogande. Det lyckades honom slutligen, men han hade ej hunnit långt då den hederlige mannen från sin kuskbock ännu en gång tillropade honom. — Hos herr Trigault, glöm ej det! Papillon, nummer 998—1000 minus 2... Hunnen till tredje våningen i venstra flygeln af palatset, vid hörjan af en lång mörk korridor, träffade Lecoq på en vaktmästare. — Herr dEscorval är utan tvifvel i sitt kabinett? frågade han, Vaktmästaren skakade på hufvudet,