Göteborgsposten – 1 februari 1869, sida 2

heller skulle vara oangenäm för de reaktionära. Endast () Montpensiers vänner skulle motsätta sig denna sakernas vändning, och om de måhända än icke ega något stort inflytande inom cortes, så är deremot deras styrka inom armfåen desto större, om än Prim skulle deremot uppresa sina anhängare. Men antager man, att Espartero förblefve lugnt hemma, hvem skulle då bli kammarpresident? Huru skulle triumviratet sammansättas? Tilläfventyrs Prim, Serrano och Topete? Men detta skulle vara en majoritet för den liberala unionen och är derför omöjligt. Eller Prim, Serrano och Olozaga? Men Olozaga har förlorat sitt inflytande. Konstellationen Serrano, Prim och Rivero skulle ha mest för sig; men man skulle måhända anse det vådligt att genom det republikanska elementets indragande försvaga dess inflytande på oppositionen. I så fall skulle man ställa de tre männen Serranno, Prim och Orense bredvid hvarandra. Det finnes dock förutom dessa flera andra möjligheter. Måhända ett direktorium af fem män eller blott en, neml. Trim, fastän man här återigen skulle å ena sidan hos de fem ha att öfvervinna majoritetsfrågan och hos den farhågan, att hans regering möjligen skulle urarta till tyranni. Då detta skrifves, ha vi ännu icke erfarit någonting bestämdt rörande utvecklingen af den s. k. orientaliska frågan. Konferensens till Athen öfverbragta förklaring synes ha utöfvat den verkan, att ministören Bulgaris förklarat sig oj kunna underkasta sig konferensens beslut; men är hugad att afgå, för att ej för sin del omöjliggöra en fredlig utjemning, om konungen skulle vilja föredraga en sådan. Således ministerkris. Frågan är då den, huruvida konungen skall kunna få ihop någon annan minister, hvilken vågar bjuda den upphetsade folkstämningen spetsen. Häraf kommer antagligen ett nytt dröjsmål i afseende på afgifvandet af Greklands svar att uppstå. Under tiden pågå rustningarne. Till -Gaulois skrefs d. 26 Jan. från Grekland: Vi kunna försäkra, att kabinettet i Athen alltsedan d. 16 d:s åter låtit frivilliga och regelbundna trupper rycka mot thessaliska gränsen, en rörelse som varit inställd under sjelfva konferensen. Det är äfvenledes afgjordt, att den ryska regeringen oaflåtligt skickar trupper till rikets sydvestra trakter. De depescher, som hit ingått från vår gesandt Baude i Athen, lyda alls icke lugnande. Till Patrie skrefs från Athen d. 20 Jan.: Konung Georgs regering känner mycket väl konferensens önskningar, men befinner sig i den största förlägenhet. Handelsklassen, som blifvit ruinerad genom de grekiska hamnarnes tillstängande, begär fred till hvad pris som helst, medan krigspartiet, som är mycket verksamt och har största delen af arme6en på sin sida, icke vill böra talas om eftergifter. Man tågar genom gatorna med fanor, på hvilka står skrifvet: Krig!, och natten mellan d. 18 och 19 d:s funnos plakater uppslagna på gathörnen, å hvilka stod: Krig eller tronafsägelse! Under dessa omständigheter veta ministrarne ej hvad beslut de skola fatta. För öfrigt har konungen vidtagit alla nödiga förberedelser till kriget. Kårbefälhafvarne äro utnämnda och operationsplanen färdig. Konungen vill sjelf ställa sig i spetsen för hären. Men oaktadt allt detta har man ännu icke uppgifvit hoppet om fredens upprätthållande. I sammanhang härmed må nämnas, hvad som skrifves från Wien: De ofantliga vapensändningar, som på sista tiden kommit genom Österrike, bestämda för de jäsande delarne af Turkiet, och för hvilka passersedlar hittills utan vidare utfärdats, synas dock hafva till slut gjort regeringen betänksam. Möjligt är ätven, att uttryckliga reklamationer i detta fall ingått från Turkiet. Säkert är under alla omständigheter, att ministeren för landtför svaret och den allmänna säkerheten utfärdat befallningar. enligt hvilka utan ministeriets särskilda tillåtelse ingen utoch genomlörsel af vapen, ammunition eller annan krigsmateriel kan ske till de turkiska provinserna, isynnerhet ej till Moldau och Vallachiet. Embetsmännen ha samtidigt ålagts att mod den största kraft öfvervaka, det ingen smuggling at nämnda föremål eger rum. Parisertidningen Le Public, organ för Frankrikes statsminister Rouher, yttrar: Trogna den taktik, som kanske står i samband med finansiella planer, påstå vissa nyhetsfabrikanter, att man oupphörligt transporterar krigsmateriel, ammunition, kanoner och andra vapen till hamnarne och Frankrikes ostgräns. Allt bär en prägel af öfverdrift och utlägges godtyckligt. Vi se ej deri något annat, än en afsigt hos Frankrike, som vill freden och uppbjuder allt för dess bevarande, att icke bli öfverraskadt. Det är ej dess sak att gifva föredömet till afväpning: sådana åtgärder måste vidtagas gemensamt. Allt, hvad som förskräcker den allmänna meningen, fördröjer dessa åtgärder, som vi uppriktigt önska. — Bladet erkänner således