Göteborgsposten – 1 februari 1869, sida 1

Väderlekstelegram af gårdagen från pariserobservatoriet upplyser att stormbyarne igår gingo mot N. Stormig väderlek rådde i engelska kanalen, svag S. V. vind i hela Europa med mulen himmel. IIafvet upprördt. Stockholms-snälltåget hitkom igår afton en halftimma efter den vanliga tiden. Dröjsmålet hade förorsakats deraf att lokomotivet för det igår afton hitkomna blandade tåget kommit i olag på vägen, hvarföre snälltåget fick upptaga och hitföra det blandade tågets passagerare. Allmänt möte hålles i afton kl. 7 å Bloms sal för ötverläggning angående trågan om den kommunala rösträtten. Man synes vara hugad att såväl å regeringens som representationens sidan undanskjuta denna fråga, hvilken dock är at natur att ej länge kunna tillstädja ett uppskof, om icke klyftan skall mer och mer, snart alldeles för mycket, vidgas mellan de tvenne faktorerna i ett samhälle: de rika och de icke-rika. Den nästan obegränsade makt, som nu gällande kommunallörsattningar lemna den förra kategorien, blir för densamma en alltmera odräglig börda och blir såsom en orättvisa olidlig för andra. Vi antaga, att astonens möte kommer att intaga en värdig, men bestämd hållning, som ej slår öfver målet, utan anger, att deltagarne deri veta, hvad de vilja, och att de, ei fordra mer, än hvad allas rätt i förening med allas säkerhet tillstädjer. Arbetareföreningen hade i går sitt sista gille för vintern, hvilket var besökt af 8 å 900 personer, de der roade sig af hjertans grund och med den oblandade glädtighet, som alltid utmärker denna förenings sammankomster. Flera maskerade personer uppträdde, hvilka på åtskilliga sätt bidrogo till omvexlingen, under det att i särskilda sparbössor insamling gjordes för byggnadsfonden. Föreningen hade nöjet att såsom gäster för aftonen räkna en kapt. Lange från Chi cago i Amerika, hvilken öfverbragte en helsning från landsmännen på andra sidan Atlanten, och en medlem af Norrköpings Arbetarefö eniog, hvilka båda välkomnades. Under glam och belåtenhet fortgick dansen tills omkring midnatt. Utskänkningsaktiebolaget och arbetsklassen. Såsom bekant, tvangs det utskänkningsbolag, som fått om händer utskänkningsrö: elsen härstädes, för att i sin mån motverka bauperismens alltför stora utbredning, i fjor af den stora agitation, som då restes emot detsamma, understödd af konkurrensbegäret, att i väsentlig mån srångå den plan, som förut följis vid dess verksamhet. Enligt bolagsreglorna skulle neml. bolaget anslå sin upplupna vinst till något eller några för den arbetande klassen inom vårt samhälle gagneliga ändamål. Efter den vidtagna förändringen i 8 15 af bolagsordningen skall deremot nu hela bolagsvinsten tillsalla stadskassan. Detta blef följlen af den bekanta agitationen mot utskeankningsbolaget, så att dettas viust nu kommer samhällets samtliga medlemmar till godo, i stället för att den förut skulle begagnas till arbetsklassens bästa, hvilket senare väl var det rättaste, alldenstund det väsentligen är medlemmar af denna klass, som besöker bolagets utskänkningsställen. Nu drager äfven den rike fördel af krogvinsten, och denna fördel är större, ju större hans skattebidrag är, emedan de uttaxerade skatterna skola minskas med ofta nämnda vinst och således den högre beskattade erhåller större lindring än den lägre beskattade. Det torde icke vara ur vägen att här erinra om, hurusom agitationens advokater strödde omkring sig med fraser om, huru de ville de fattiga skattdragandes bästa ete. Att de i stället handlat i strid mot detta, bör dock nu vara temligen klart. Emellertid har utskänkningsbolaget nu till sitt förfogande en summa af rdr 29,504: 8, jemte upplupen ränta, hvilka medel skola till den arbetande klassens bästa i samhället användas. I afseende på sättet för denna användning har hr A. Philipsson till styrelsen för utskänkningsbolaget afgifvit ett förslag, hvilket förtjenar allmän uppmärksamhet och hör allvarligt behjertas. Det heter i detta förslag: Det lärer icke kunna förnekas, att svårigheten för arbetaren att erhålla nödigt förlag för idkande af produktiv verksamhet, ut,ör ott af de största hindren för arbetsklassens förkolran i materielt hänseaude. Visserligen har i senare tider fråga uppstått om afbjelpande af detta hinder, medelst inrättande af industr:banker; men det ligger i sakens natur, att hvarje dylik institution, ehuru i högsta grad värd att understödjas, alltid måste komma att förutsätta, det läntagarne skola kunna erbjuda banken säkerheter för de försträckningar, hvilka derifrån tagas i anspråk. För den arbetare, som till sin disposition endast oger förvärfvad arbetsskicklighet, lärer utvägen att srän en bank undsä förlagslån följaktligen vara