Göteborgsposten – 1 februari 1869, sida 1

Från Riksdagen. Kamrarne valde vid början af sina summantråden j Lördags ledamöter jemte suppleanter i särskilda utskottet för behandling af frågan om landtförsvarets omorganisation; och utsågos till ledamöter, af Första kammaren: hr af Klint (med 82 röster), grefve Henning Hamilton (81), frih. Stjernblad (81), frih. von Otter (76), hrr C. Ekman (66), Hazelius (57) och Nisser (44); af Andra kammaren: hrr Adlersparre (158), 5. Nilsson (156), Hedlund (155), B. 8. Ersson (125), J. Ericson (123), D. Danielsson (108), och Engman (98); samt tlll suppleanter, af Första kammaren: frih. Peyron (54), hrr Lilliehöök (88) och Wijkander (35); af Andra kammaren: hrr S. Hansson (82), Rylander (80) och P. Jonsson (77). I Första kammaren förekom en långvarig och intregsant debatt öfver grefve Erik Sparres motion om ingående af en öfvorenskommelse med ett inhemskt bolag om utförande för statens räkning af beslutna jernvågsbyggnader. Danska kronprinsen bevistade å den vanliga åhörareläktaren denna förhandling. Af statsrådets ledamöter var, utom för en kort stund frih. af Ugglas, endast excellensen De Geer tillstädes. Debatten öppnades af hr Nordenfeldt, som ansåg förslaget innehålla ett och annat tänkvärdt, men dock hyste betänkligheter deremot isynnerhet från ingeniörssynpunkt, med alseende på godheten och varaktigheten af de jernvågsarbeten, som på detta sätt skulle fullbordas. Grefvo Henning Hamilton yttrado sig mycket satiriskt och ansåg grefve Sparres förslag påminna om en tysk sats, enligt hvilken nätformen skulle vara den mest lämpliga för det skönas konstruktion. Motionen utgjorde ett nät, i hvars maskor kunde fångas ej blott grofva dalkarlar utan äfven magra smålänningar. Frih. v. Sprengtporten uttalade sig äfven emot förslaget, som han ansåg mycket vådligt och stående i spörrät strid emot den grundsats, som i trontalet uttalades i fråga om våra jernvägsbyggnaders fortsättande. Hr Schartau ville ock begagua tillfället att redan nu yttra sina betänkligheter, då han icke tillhörde den aldelning at statsutskottet. som i första hand skulla taga besattning med förslaget. hvaremot hr Brusewitz ansåg detsamma sortjent af liflig uppmärksamhet. Hr Wallenberg uppträdde emot motionen och opponerade sig isynnerbet mot yrkandet, att den betryckta stallningen skulle tagas till förevändning för offentliga företag, till hvilkas utförande erfordras goda omståndigheter och full vigör. Grefve Erik Sparre böll ett mycket långt, många hänseende briljant föredrag, i hvilket han genmålde de invändningar, som blifvit gjorda emot förslaget, och närmare motiverade detsamma ur politisk, finansiel och iodustriel synpunkt. Hr Wern bekämpade motionen, som han ansåg stridande mot en föregåen e lriksdags beslut, att staten sjelf skall anlägga stambanorna, äfvensom emot 16 Se i regeringsformen förbud mot monopoler, hvilken tolkning åter frih. C. A. Raab ansåg vara något hårdragen. Hr Troilius hänvisade till i jernvägskomitens betänkande befintliga jemforelser emellan kostnaderna för svenska och utländska jernvägar, Hr Nordström ansåg det vara orimligt att på forhand besluta derom, att man skulle inläta sig på så utomordentligt vigtiga transaktioner med ett bolag, som ännu icke existerade och i afseende hvarpå man allsicke kunde veta, om det någonsin skulle träda ur fantasiens in i verklighetens verld. Slutligen yttrade landshöfd. Almqvist att förslaget har mycket för sig, men att man måste bestrida sanningen af det yttrandet, att det skulle förena och förmedla alla de särskilda landsdelarnes fördelar och intressen, då det borde vara klart för hvar och en att Norrlands intressen i förslaget allsicke vore afsedda. I Andra kammaren gåfvo äfven åtskilliga af de der väckta motionerna avledning till anmärkningar vid den i Lördags försiggångna remissen. Sålunda erhöll hr C. A. Larsson af hr Hedlund en mycket skarp tillrättaviening för de uttryck han begagna i motiverna till sin motion om indelningsverkets upphörande, oeh en stor del af kammarens ledamöter gaf genom bifall till hr Hedlunds ord tillkänna sitt ogillande af hr Lalrssons yttranden. Äfven hr Reutercrona uttalade sig om den med mycken förtrytelse.