Göteborgsposten – 1 februari 1869, sida 1

N q a Från Mufvudstaden. Kronprinsen af Danmark afhörde i Lördags förhandlingarne i riksdagens båda kamrar. — Enligt i Fredags till N. D. A, ingången underrättelse från skärgården, är Kanbolmsfjärden tillfrusen, dock ej så hårdt, att den kan beträdas af fotgängare. Vidare ligger segeileden tillfrusen söderut förbi Runmarön fram emot Sandskär vid norra ändan af Nämndötjärden, och är isen å denna sträcka lika svag som på Kanholmsfjärden. Nämndöfjärden är ren, och fortfar sedermera öppet vatten så långt man kan se nedåt Dalarösegelleden. — Söndagen d. 24 d:s vid middagstiden tog en snyggt klädd karl, som besökte rustkammaren i nationa!museum, ett gammalt skjugevär och stoppade det under sin rock. Tiltaget blef bemärkt, och karlen gick då in i ett annat rum för att sätta sitt byte ifrån sig, men han blef dock anhållen. Mannens yttre antydde att han icke var en samlare, som omöjligen kunnat motstå lusten till nästans antiqviteter, utan en spekulant som ville bereda sig utväg att lefva fritt den påföljande Måndagen. — 1 Thorsdags e. m. kl. mellan 4 och 5 inträffade, att då en stenarbetare I. J. Brandt, anställd vid stensprängningsarbetet ä Stadshagen utanför Kungsholwstull, skulle vid elistaden i den der befintliga smedjan uppvärma frusen dynamit, som han hade förvarad i en butelj, skedde explosion, hvarigenom karlen blef skadad i ansigtet, och fick venstra handen afklippt. Den olycklige blef genast alförd till lasarettet. Den invid Brandt staende smeden, som höll på att värma ett jern, blef af lutttryckningen kastad ett stycke frumåt smedjan, men icke skadad, och flere undra personer, som voro i smedjan, sluppo älven und:n helbregda. Smideshärden och derötver befintliga kupa samt skorstenen blefvo illa tilltygade. — Ur N. D. X. för i Fredags låna vi följande lifliga skildring at Carlsdalen å k. slottet: Uppgången var å den i arkitcktoniskt hanseende, genom sin rika dekorering framståen le vestra stora tryppan, hvilken för ett par år sedan restaurerades af prof. Scholander. Sdan man passerat ståndoch Ufurabantssalarue och vidare fortsatt Promenaden geDom denna stora festvåning, belågen 2 tr. upp, inkom man först i den hittills s. k. Stucksalen, hvilken nyligen blifvit helt och hållet omgjord af prof, Scholander, så utt den nu soretedde en särdeles vacker och smakfull anblick, ännu mera förhöjd genom den rika cklareringen. Denna sal, som förut älven benämnts Ryska salen, enär ryska arbetare användts vid dess förra dekorering, har genom den sista regtaureringen blifvit satt i harmoni med denna vånings öfriga prydliga gemak. Vaggarne hafva blifvit klädda med gobelins, framställande Jasons bedrifter, buru han betvingade de eldscustande tiurarne samt eröfrade det Ågyldene skinnet o. 8. v. Ösvor dess tre dörrar hafva anbragts nya, af hofwålaren Staaff mycket väl utförda dörrsiycken, deraf det ena föreställer färden öfver Hellespouten, det andra Medea åkande genom skyn, ösverlaggande med 8g sjelf om att mörda sina barn, samt det tredje Jasons sörjande vid sina barns lik. Alla boiserier äro i brunt med guld; takets höga hvå fuing ar kasseterad i blått med guld på brunt, med riksvapnet i hörnen, och dess yta rikt ornerad i gold och särger. Mobeln är här förgylld och klädd med 16dt och hvitt siden. Derpå kom wan in i det 8 k. Åudiensrummet, också klädt med gobeling, och vidare till Gustaf den tredjes sängkammare, hvars väggar och möbler, prunkande af rik förgyllning, äro öfverklädda med siden, inväfdt med guld, af hvilket slags tyg också fönsterdraperierna utgöras. På ena längräggen sitter här Kiorboes stora oljemålning, föreställande Carl den femtonde med stab till häst. Allt är i denna våning gediget och dyrbart, och taken äro praktiullt dekorerade dels i målning, dels i skulptur. Nästa rum är Stora galleriet, troligen det praktsallaste rum i hela slottet, der från antika glaskronor i fönsteroch trymå-fördjupniugar samt från armar, placerade å de med i brons fint cicelerade och med sorgylda ornamenter belagda, hvita marmorpilastrarne ett ljusbaf utströmmade och mångtalaigt äterspeglade rummets prakt. Derifrån inkom man i Röda salongen, bredvid hvilken en salong, förenad med den förra genom en större öppning, sträcker sig mot borggården. Denna salong blef i slutet af förra året också försedd med dyrbara gobelins och är dessutom möblerad med stolar af rosenträ i rococo-stil klädda med gobelins och belagda med små fayence-medaljonger, infattade i brongornamenter.