Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 2

derna att en stadsbetjent en stund före det höogtidliga valet går omkring i gathörnen och uppläser magistratons kungörelse derom efter att iörut hafva ringt i en klocka för att ådraga sig uppmärksamhet. Så skedde äfven här, med den påföljd att ett par tre personer, som för tillfället befunno sig i grannskapet af rådhuset, och förmodligen hade en ledig stund, insunno sig för att lägga sina röster i urnan. Men som magisstraten, antagligen sysselsatt med förrättningar på annat häll, ännu icke hunnit komma tillstådes, — kl. var ännu icke half tolf — så gåfvo dessa beskedliga röstegande affären på båten och gingo hvar till sitt. Straxt derefter infunno sig magistratens ordförande och ena rådmannen, men de kunde icke ensamma välja stadsfullmäktig. Hvad var att göra? Jol För att valet skulle kunna försiggå, dertill man på goda grunder antog böra erfordras åtminstone ett par röstegande utom magistratens ledamöter, så skickades en stadstjenare ut omkring staden, denna gång utan bjellra, för att persvadera vederbörande. På detta sätt, hvilket efter hvad magistratens ordförande tillkännagaf, icke var nagon ovanlighet, lyckades man få hop några personer och dertill hade tvenne närboende srivilligt infunnit sig, så att nu borde valet kunna gå för sig tillochmed med ovanlig glans. Men o ve — nu var icke rätten fullsuten. Det fattades en rådman. Hvar kunde han hålla hus? Den arme stadstjenaren måste ut på språng igen, för att få tag i en person, som kunde vara lämplig och hugad att såsom sådan tjenstgöra. Det lyckades, ock snart och ändtligen kl. 12 försiggick valet, sedan en af de närvarande förmodli gon på skämt, protesterat emot den sålunda ordnade valförrättningen — på hvilken protest naturligtvis magistraten icke fäste något afseende — och utföll så att af åtta röstande, rättens ledamöter och betjente inbegripne, rektor F. W. Dahl enhälligt utsägs att vara stadsfullmäktig, en utgång, som jör öfrigt icke kunnat vara bättre, äfven om alla stadens röstegande i valet deltagit.