Göteborgsposten – 29 januari 1869, sida 2

— Är datta allt, min vän? frågade han sin följeslagare. Ä — Allt, svarade kusken, utom att jag iakttog att den I som gaf mig renningarne, den illa klädda, hade en hand ej större än ett barns, och att hon oaktadt sin vrede hade en stämma som klingade som musik. — Såg ni hennes ansigte? — Helt obetydligt. — Kan ni ej säga mig om hon är vacker, om hon är brunett eller blondin? — Sådan jag vill föreställa mig henne, svarade kusken, är hon ej vacker, jag tror ej ens ung, men säkert är hon blond och har ett rikt hår. — Är hon liten eller stor, fet eller mager? Å i j — Midtemellan. Det var en högst obestämd upplysning. I — Och den andra, frågade Lecoq, den rom var rikt klädd ? I — Hvad henne beträffar så tyckte jag att hon var, liten, det är alltsammans. i — Skulle ni kunna känna igen den som betalt er, om man visade er henne? — Nej. Vagnen anlände till midten af rue de Bourgogne; kuäsken lät hästen stanna och yttrade: — Gif akt! Här är huset der de båda qvinnorna ini trädde .. der. i Att taga af sig den duk som tjenade honom till ytterhalsduk, hopvika den, lägga den i sin ficka, hoppa till