Göteborgsposten – 29 januari 1869, sida 1

Lecoq sade allt detta till sig sjelf, men han drog ändock ej i betänkande att sätta sig upp i vagnen och gifva kusken befallning att köra. Det var derföre han handlade enligt en grundsats, som han i någon åt eftertankan egnad stund uppställt för sig, en grundsats som sedermera skulle stadga hans rykte och hvilken lydde så: Då du anställer en undersökning, bör du framför allt misstro sannolikheten. Börja alltid med att tro hvad som synes otroligt. Vidare kunde han under vägen erhålla underrättelser af kusken, och slutligen var det ett sätt att komma fort tillbaka till Paris. Den sistnämnda beräkningen borde åtminstone vara ofelbar. Snart hade man uppnått vägen från Choisy och Lecoq började åter sina frågor. — Ni har berättat mig sjelfva händelsen, sade han, men jag skulle nu vilja höra detaljerna. Huru gick det till då de båda qvinnorna sammanträffa med er? — Det var helt enkelt. Jag hade i hela sex timmar flackat omkring på boulevarderna under det otäckaste väder. Vid midnattstiden hade jag tretio sous i drickspenningar, det var hela kalaset. Men jag var så stel i lederna och hästen var så uttröttad, att jag beslöt mig för att fara hem. När jag passerat rue Picard och kommit in på rue du Chevaleret fick jag på afstånd se två qvinnor slå sönder en lykta. Naturligtvis brydde jag mig ej om den saken, ty vid min ålder ha qvinnor..,