Göteborgsposten – 29 januari 1869, sida 1

—— — — — Har ni hört talas om ett brott som blifvit begånget här i trakten? — Ja, i ett värdshus, man har begått ett mord ... — Nåväl! dessa båda qvinnor befunno sig der; de voro stadda. på flykt då de träffade er. Jag efteravanar dem ; jag är polisagent, se här mitt tjenstetecken; vill ni lemna mig underrittelser ? — Ah! de uslingarna! utropade kusken. Jag förvånar mig ej längre öfver de drickspenningar de gåfvo mig. En louisdor och två hundrasousstycken för åkningen, tillsammans tretio francs. Syndapenningar! ... om jag ej förstört -dem skulle jag kasta bort dem... — Och hvart förde ni dem? — Ruc de Bourgogne. Jag har glömt husnumret, men jag kan känna igen huset. — Olyckligtvis ha de väl ej stigit ur der de sjelfva bo. — Hvem vet? ... Jag har sett dem ringa; de drogo på klocksträngen och inträdde då jag vände. Vill ni att jag för er dit? I stället för svar svingade sig Lecoq upp i vagnen och yttrade: : — Låtom oss afresa!... Det var ej antagligt att de båda qvinnor, som då mordet begicks flydde från enkan Chupins värdshus, voro till den grad oförständiga att de, med kännedom om sin farliga beligenhet, skulle låta köra sig till sina hemvist i en vagn som de träffat på allmänna vägen. Kuskens hopp att återfinna dem var alttså högst ogrundadt.