opp4 RIIBEUC(. DlanlAu MM -4 TTä makterna är Ryssland den, som står längst tillbaka med sina rustningar. Det heter, att Ryssland har en arm om 1,500,000 man, då man sammanräknar regelbundna och oregelbundna trupper. Men den hemligbetsfullhet, hvarmed Kyssland söker omgifva sig, är till en del påtvungen. Det är i våra dagar lätt för en stat att hålla sin egen armå i okunnighet om sådana saker, men det är ej lätt att bedraga andras skarpa och forskande blick. Det finnes intet land, der styrkan på papperen i den grad öfverstiger den verkliga aktiv styrkan, som i Ryssland, och alldenstund soldaterna dessutom städse användas till allmänna arbeten, jernvägar o. s. Y. så skulle ett krig medföra en allvarsam stiltje i Rysslands inre utveckling. Det berättas många historier om de konstgrepp, till hvilka de kommenderande generalerna taga sin tillflykt, för alt göra parad. l. a berättas, att då czaren i fjor reste igenom flera delar af sitt rike, för alt inspektera de olika truppasdelningarne, blef han gladt öfverraskad af att se många af dem försedda med bakladdningsgevär, men lika oangenämt berörd af att finna, det de lade i dagen den största okunnighet om vapnets handtering. Det säges, att de nya vapnen blefvo efter hvarje inspektion snabbt inpackade i kistor och i all hast expedierade till närmaste garnisonsplats, der kejsaren skulle hålla mönstring och dit de kommo så tidigt, att manskapet kunde förses med dem, innan de marscherade ut till paraden. Vi vilja icke tro, att det förhåller sig så illa; men af ett flytande halmstrå kan man se i hvilken riktning strömmen går. Det är visst, att blott en del af ryska armöen är försedd med refflade sältartillerioch bakladdningsgevär, och utan dessa nödvändiga reqvisita är det vanvettigt att begifva sig ut i krig mot disciplinerade europeiska trupper. Emellertid befäster Ryssland långsamt sin hufvudstad mot ett angrepp från sjösidan. Kronstadt skall bli gjordt till en — såvidt möjligt är — ointaglig fästning; likaledes gör man allt, för att stärka och utvidga fästningslinien från Warschau till Modlin, der en rysk armå kan ligga trygg och bevaka KrakauLsmberg-linien samt hålla Polen i tygeln. Ingen makt har förslösat större penninge summor än Ryssland på försök med groft artilleri. Det har likväl icke lyckats att sjelit tillverka goda stålkanoner. På den ryska flottan finnas några få stora stålborrade gjutjernskanoner; der ha dessutom införts 8 tums Kruppska kanoner af den äldre kalibern. De 9 tums stålkanonerna ha icke alla bestått sitt prof. I Rysslands intresse har Krupp i Essen gjort försök med stålkanoner af ända till 11 tums kaliber och, såsom det heter, vid lycklig utgång, d. v. s. om profsingskanonen motsvarar en leverans i stor skala. Rysslands verkliga bidrag till vår tids militära förbättringar är uppfinningen af det prismatiska krutet, hvilket ej bör på något sätt underskattas. Italien har byggt sig en följd af präktiga dockor vid Spezzia och till en del befästat hamnen, men saknar penningar att anlägga den förskansning vid inloppet, utan hvilken pansarfartyg kunna ånga in och efter behag bombardera dockorna, Spezzia är ej heller oangripligt från landsidan. Dockauläggaingen var grefve Cavours käpphäst, men under det arbetet pågick, förlorade Italien sin ledare och de förutsättningar, som lågo till grund för Cavours stora planer. F. u. är Spezzia för Italien, hvad arsenalen i Wien är för Österrike. I afseende på tekniska förbättringar har Italien frambragt goda resslade haubitser för användning vid belägringar. De befästningsverk, som skola hålla stånd mot dem, måste göras mera bombfasta, än det mttilla är brukligt. Italien uppgifver sin aktiva krigsstyrka till 350,000 man, förutom ett mobilt nationalgarde om 130,000 man: men regeringens svaghet och befolkningens flyktighet göra, att den italienska armen i sjelfva verket har mindre att betyda, än någon annan i Europa, den spanska kanske undantagen. I ingeniörkåren lägger man alltför mycken vigt vid den tekniska utbildningen. De officerare, som ha den rätta militära andan, äro utledsna vid alla de onyttiga smådetaljerna. Andra, med anlag för ingeniörväsendet, lemna krigstjensten och söka borgerlig sysselsättning. Man har i Italien uteslutande antagit Armstrongssystemet för grofva kanoner, både på flottan och till kusternas försvar. rOm Turkiet ha vi ingenting att säga. Turkarne köpa Armstrongskanoner till sin flotta, men förlora eller sälja på samma gång gin ammunition, eller begå andra slika dumheter. Man kan dock hoppas något af flottan, sedan en engelsman, Hobbard Pascha, erhållit öfverbefälet. Om Turkiet gjorde på samma sätt med sin armt, kunde det ha något intresse af att räkna dess manskap. Den samlade summa af stridbara män, som de 6 nu nämnda makterna kunna i händelse af krig ställa på benen, uppgår till —