nas bemodanden. Från Utlandet. Olika rykten om konferensen korsa fortarande hvarandra. Eftersom det tjenar till öga att här återgilva dem, alldenstund vi sak iskt anse konferensen hafva lemnat den orientaliska frågan i samma outredda skick som örnt och lika fylld med farliga, brännbara ämnen, fortsätta vi istället med återgifvandet af Times så märkliga militärbref: I militäriskt hänseende är Osterrike för ögonblicket starkare än det var förut. Armåen har ännu icke kommit sig fullständigt upp efter nederlaget 1866, men der finnes nu ej mera något Venetien, som skall hållas besatt, oeh generalerna känna krigskonsten bättre. Den nya organisationen ger en fredsstyrka af 250,000 man, en regelbunden krigsarme at 800,000 man (reserven inberäknad), 53,000 man trupper från militärgränsen, 200,000 man landtvärn och slutligen den s. k. landistormen, hvilken dock ännu icke sullkomligt organiserats. Fältartilleriet har utstått sitt prof under sista kriget och erfordrar ej några förändringar. Det österrikiska kavalleriet visade sig på ett lysande sätt, både då det gällde att rida och strida, men det användes ej i tillbörlig mån och så, som det utan tvikvel nu skulle komma att begagnas. Infanteriet har 600,000 bakladdningsgevär, hvilka ombildats af gamla gevär efter WenzIs system. Nya bakladdningsgevär skola bli tillverkade, så fort Werndls storartade etablissement i Steyr är färdigt. Gamla slätborrade 24-pundiga jernkanoner ombildas till bakladdningskanoner för landtfästningar. Kusterna skola försvaras med tungt reffladt artilleri, troligen från England, så fort nödiga penningar dertill anvisats. Den österrikiska flottan tillväxer dagligen i styrka, men hålles tillbaka i sin utveckling genom brist på kapitaler. Lit Österrike blott få behålla några års fred, och det skall ut veckla sig till en stark och liberal militär makt, hvars intressen i Östern äro identiska med Englands. Osterrike skall aldrig bli någon angripande makt, emedan det har allt att förlora och intet att vinna. Under de två sista åren har arsenalen i Wien varit nästan overksam. I verkstäderna hördes intet ljud från de snurrande hjulen, från skorstenarne syntes ej någon rök, från ugnarne icke något rödaktigt skimmer. Den, som besökte arsenalen, kunde då och då öfverraska en eller annan af de der anställda vid ett mindre arbete, men i det hela taget rådde der stillhet. På detta stillestånd gjorde den nye krigsministern, fältmarskalk Kuhn, slut. De tomma och overksamma statsverkstäderna harmade honom, och han beslöt då att hyra ut dem till en enskild entreprenör i Wien, hvilken vunnit ministerns förtroende genom den rättskaffenshet och punktlighet, hvarmed han uppfyllt alla sina kontrakter. I st. f. att vara staten en börda, skall arsenalen nu bli en årlig inkomstkälla. Förpaktaren förbinder sig att införa de nyaste maskinerna, att utföra hvarje uppdrag eller beställning, som regerirgen pålägger honom, till priser hvilka bestämmas af en komite och slutligen att utrymma arsenalen, om så skulle önskas, inom åtta dagar. Fabrikantens vinst på detta kontrakt skall mindre komma från den österrikiska regeringen, än från de enskilda ordres, som till honom ingå, och isynnerhet genom beställningar från främmande regeringar, hvilka redan ingått till sådan mängd, att han ej kan med de nuvarande ar betskrafterna verkställa dem. Hela anordningen är tillfällig; den upphör i alla händelse: vid arrendatorns död. Regeringen skall härpå skörda ej allenast pekuniera fördelar, utar saken skall äfven komma armåen och hel: nationen till godo.