ständigt frih. Liljenerantz, och det föreföll mig, att om den senare representerade tron, så representerade den förre vetandet. Att frih. Liljencranty finansiella studier ännu äro haltande märktes visserligen, men denna olägenhet ersättes i ej inga mån af den tillförsigt hvarmed han uppträder. Att ingå i specialiteter är dock vanskligt, utan erforderlig sakkunskap, och derföre råkade frih. L. illa ut när han uppgaf att de höga tullinkomsterna sistlidet är orsakades af den stora bränvinsinförseln, hvarå tullen utgjort 1,800,000 rdr, i anledning hvaraf finansministern fick sig en dufning, derföre att han med ledning af ett sådant undantagsfall beräknat de blifvande tullmedlen för högt. När talaren vidrörde denna sak, så framtog frih. Gripenstedt ett ark papper och uppgjorde en kalkyl. Då den var färdig anmälde han sig, och när han fick ordet sade han sig blott vilja upplysa om en sak, på det att en oriktig åsigt icke måtte bilda sig, Uppgiften (af frih. L.) att bränvinstullen förlidet år uppgått till 1,800,000 rdr, var ej exakt; ty i nämnde summa ingick äfven tullen för omkr. 850,000 kannor konjak, arrack och rom — hvarå tullen utgjorde omkr. 1,000,000 rdr — och dessa artiklar skulle utan tvifvel äfven framgent importeras, äfven om bränvinsimporten minskades eller upphörde. Bränvinstullen hade i sjelfva verket blott utgjort 800,000 rdr. — Ni finner således att frih. Liljenerantz af bristande sakkunskap missräknat sig på en million rdr, och ofvertygad derom begärde han ej heller vidare ordet. Hr Stråle, som under törliden riksdag iakttog den djupaste tystnad i Andra kammaren, ända tills 16 dagar före riksdagens afslutande, fattade nu med kraftig hand den flyende tiden i lockarne. Han höll ett längre löredrag, med variationer på det gamla temat: landets bekymmersamma ställning, och han assisterades af hr Jöns Pährsson, som talade mindre raskt, men mera djupsinnigt. Dem vederfors ej den glädjen att så opp finansministsrn, hvilket också ej gerna kunde ifrågakomma och ej heller at någon ansågs behöfligt, enär dessa begge talare blott rörde sig på reflexionernas stora ocean; men de hade i ulla fall den tilifredsställelsen att nu vara taarne n:o 3 och 4 i ordningen — d. v. s. i nummerordningen — inom Andra kammaren littillo.