M:II Elfrida Andrees symfoni. Rö rande denna tonskapelse, som utfördes vid Mindre Teaterns populära konsert sistl. Sön dag, yttrar D. B:s musik-rec. följande: Gårdagens populära konsert på Mindre Teatern var som vanligt ätalrikt besökt. Manu lyssnade rätt gerna till symfonien al Elfrida Andre och fann, att den musikaliska intrigen gick något matt af brist på riktigt lifliga och lifvande ider, men att hennes rätt skickliga penna gjort ganska mycket af dem, hvilket innebär större förtjenst än mången föreställer sig. Vi tro, att nästa komposition bör blifva effektrikare, då den skickliga försattarinnan nu vid åbörandet säkert funnit, att idkerna i ett musikaliskt arbete icke behöfva vara så särdeles många; men till karakteren mer olika. Att hennes håg lutar åt den nuvarande tyska musikriktningen som förebild, är hennes rättignet — hvar och en följer sin omak — men vi tro äfven, att denna framdeles kommer att något modifieras. Symfonien, som eger betydenhet inom vår musiklitteratur, utfördes med all omsorg, endast var blåsinstrumentens stämning i första satsen ganska klen. D. N. yttrar sig om symfonien sålunda: Kompositionen innehöll både nytt och godt, var något svärmisk och mystisk här och der, men andades i allmänhet triskhet; den goda rythmen och omvexlande instrumenteringen förtjena erkännande.