Göteborgsposten – 25 januari 1869, sida 2

2— ——— —— Åktuarien satt der och läste en tidning, som låg öfver journalen, den dystra journal, der alla de äro inskrifna, som olyckan, brottet, öfverilningen och någon gång villfarelsen fört till detta ställe. Tre eller fyra vaktknektar väntade, halfsofvande på träbänkar, att deras tjenster skulle erfordras. Dessa bänkar, två bord och några dåliga stolar utgjorde möbleringen. I ett hörn af rummet varseblef man det mått, hvarmed alla brottslingar borde mätas för att signalementet skulle bli fullständigt. Vid den anklagades och Lecoqs inträde höjde aktuarien på hufvudet. — Aha! utbrast han, fångvagnen har anländt. — Ja, svarade den unge polisagenten. Han framräckte en af de ordres herr dEScorval lemnat och tillade: i — Här är ett papper, som rör denne brottsling. Aktuarien tog ordern och hoppade till på stolen. — Åh! ett tredubbelt mord! utropade han, det var någonting ovanligt. Han betraktade den anklagade med mera uppmärksamhet. Det var ej en vanlig fånge, en elak gatstrykare, en simpel skälm. — Iastruktionsdomaren ger befallning om hans omklädande, återtog han; vi måste ge honom andra kläder, då de, som han nu har, måste tagas till vara för att tjena som bevis! Skynda någon till herr direktören och säg honom, att man låter de andra fångarne vänta i vagnen... Jag börjar nu den sedvanliga inregistreringen.