Göteborgsposten – 21 januari 1869, sida 2

Han funderade en stund och tillade: ! än af de döde är kanhända Lacheneur. — Det är föga sannolikt, sade Lecoq. Den till soldat utklädde, som var den siste vid lif, hade sett sina två kamrater falla. Om han trott Iacheneur vara dödad, skulle han ej talat om hämnd. Gövrol, hvilken under två timmar hållit sig på afstånd, närmade sig nu. Han var ej den man som gaf vika, ej ens för bevis. — Om herr kommissarien vill tro mig, sade han, skall han hålla sig till min åsigt, som är något bättre I grundad på verkliga förhållanden än herr Lecoqs drömmerier. Rullandet af en vagn framför porten till värdshuset afbröt honom, och i nästa ögonblick inträdde instruktionsdomaren. Alla de å Peppardosan samlade personerna tänkte att domaren hållit förhör med mördaren och yttrade för sig sjelfva ungefär följande: — Han har förmått honom att yppa hemligheten mörkret skingrar sig... vi få slutligen upplysning om sa: kens sammanhang . .. Det fanns ingen i samlingen som ej, åtminstone till utseendet, kände instruktionsdomaren, och Gevrol, som ofta infann sig i Palais de Justice yttrade halfhögt hans namn. Herr AU Escorval. Han var son af den ryktbare baron dEscorval, som år 1815 var nära att med sitt lif tå betala sin tillgifven