Göteborgsposten – 21 januari 1869, sida 2

ett så groft brott haft så få kännetecken. Med undantag af sjelfva faktum, som alltför tydligt bevisades af de tre offren, var den okunnig om alit, omständigheterna och anledningen. Visserligen var det att hoppas att, man med tiden genom ihärdighet och användande af de mångfaldiga medel till efterspaningar, öfver hvilka man kunde förfoga vid rue åe Jerusalem, skulle upptäcka sanna förhållandet; men för närvarande var allt mörker, till den grad att frågan, om hvem den verklige brottslingen var, ännu var oafgjord. Mördaren var arresterad, men om han envisades i att bibehålla sin tystnad, huru skulle man få reda på hans namn? Om han bedyrade sin oskuld, huru öfverbevisa honom om hans brottslighet? Enkan Chupins tunga var bunden tillfölje af något mäktigt inflytande. Två qvinnor, af hvilka den ena kunnat på Peppardosan förlora ett örhänge, värdt 5,000 francs, hade varit närvarande vid striden ... derefter försvunnit! En medbrottsling hade kommit undan, efter att två gånger ha ådagalagt prof på en oerhörd djerfhet..Och alla dessa personer, mördaren, qvinnorna, värdshusförestånderskan, medbrottslingen och offren voro lika mycket misstänkta att ej vara hvad de syntes vara. Utan tvifvel tänkte poliskommissarien, att det med anledning af allt detta förestod honom en svår stund i polisprefekturen. — Vi måste nu, sade han slutligen, låta transportera dessa tre lik till la Morgue. Der skall man utan tvifvel känna igen dem,