Göteborgsposten – 21 januari 1869, sida 2

ohyggliga anblicken af de mördades lik, hels ade han med tankspridd min på de båda läkarne och poliskommissarien. Han studerade lokalen, egnade sin uppmärksamhet åt de obetydligaste föremål med detta domarens skarpsinne, som inser vigten af en detalj och som förstår yttre omständigheters vältalighet. — Detta är en allvarsam sak, sade han slutligen, en högst allvarsam sak! Poliskommissarien höjde i stället för svar sina armar mot höjden, en åtbörd som tydligen visade hvad han tänkte derom. Saken var att den värde poliskommissarien sedan två timmar fann sin ansvarighet alltför tung, och att han välsignade den embetsman som lyftade den ifrån honom ... — Kejserliga prokuratorn har ej kunnat åtfölja mig, återtog herr dEscorval, och jag tviflar på att det blir möjligt för honom att infiuna sig här. Lätom oss derföre börja vårt arbete. Poliskommissarien blef tolk för den allmänna nyfikenheten, då han yttrade: — Herr instruktionsdomaren har utan tvifvel hållit förhör med den brottsligo och vet... — Jag vet ingenting, afbröt herr dkscorval, som tycktes högligen öfverraskad af frågan. Han satte sig efter detta evar, och under det hans sekreterare uppsatte inledningen till protokollet, började han läsa den rapport som Lecoq skrifvit. ( Farte y