Göteborgsposten – 19 januari 1869, sida 2

uppskjuta undersökningen till följande degen. Han hado sett mördaren och nu kom han utan alltför stor brådska, åtföljd af två läkare som af den kejserlige prokuratorn plifvit utsedde för att verkställa den medikolegala undergökningen. Han hade äfven tagit med sig en officer vid 53:e regementet af linievoltigörerna, som han req virerat för att igenkänna den bland de döda kropparne som bar uviform och som, att döma af siffran i knapparne och på rocken, tillhörde 53:e regementet, som då var förlagdt i fästningsverken. Inspektören vid säkerhetspolisen visade ännu mindre oro än kommissarien. Han gick och slog cirklar i luften med sin käpp, som aldrig lemnade honom, samt fröjdade sig åt den triumf han ansåg sig ha vunnit öfver den tilltagsne underlydande som velat göra en efterskörd der, hvarest han sjelf ingenting funnit att skörda. Så fort han kommit inom hörhåll, ropade han på fader Absinth, hvilken, sedan han förberedt Lecoq qvarstod vid dörren blåsande långa rökmoln ur sin pipa, orörlig som en sphiux. — Nåväl, gubbe! ropade Gevrol, nu har ni väl något riktigt rysligt och hemlighctsfullt att berätta oss? — Jag har ingenting att berätta för min del, svarade den gamle polisagenten utan att taga sin pipa från läp: parne, jag är alltför dum, det är en bekant sak... Mer herr Lecoq kan upplysa er om saker, på hvilka ni e har tänkt,