Göteborgsposten – 19 januari 1869, sida 1

Det var verkligen poliskommissorien som anlände, helt bekymrad öfver detta tredubbla mord som nedsölat hans distrikt med blod. Han var dock ej särdeles orolig, ty Gevrol, hvars opinion gällde som auktoritet i dylika saker, hade gjort sitt bästa för att lugna honom, då han gick att väcka honom. — Det är blott fråga om ett slagsmål, hade han yttrat, mellan kunderna på Peppardosan. Om alla de der uslingarne kunde förgöra hvarandra, skulle vi få mor lugn. Han tillade, att mördaren blifvit gripen och arrestorad, samt att följaktligen denna sak ej erfordrade några brådskande åtgärder. För öfrigt kunde ej detta brott ha stöld till bevokelsegrund. Det var ett brott i alltför stor skala, för att man skulle kunna antaga något sådant. Polisen hade kommit till den hunkt, stt den kanhända mera bekymrado sig om angrepp mot eg nderätten än angrepp mot person, och detta var naturligt i en tid då vinningslystniden föranledde de aldra flesta brotten, då djerfva brottslingar blefvo sällsynta, under det att defoga tjufvarnes antal blef öfvervägande. Poliskommissarien ansåg det derföre lämpligast att