af de kullslagna borden. På ett af dem, det som befana sig mellan kaminen och fönstret, urskiljdes ännu de fuktiga märkena efter fem glas, sallatsfatet och tillochmed ! efter slefven. Denna omständighet hade i den unge polisegentens ögon en omätlig vigt. Den bevisade tydligt, att fem personer i sällskap hade tömt innehållet af sallatsfatet. Men hvilka personer? ... — Aha! ... aha!... utbrast Locog med två olika I nyanseringar i tonen. Var det således ej i mördarens sällskap, som de två qvinnorna voro! Ett enkelt medel framställde sig för att få alla tvifvel skingrade. Det var att se eftor, om man ej kunde ; upptäcka andra glas. Man upptäckte blott ott enda, af samma form som de andra, men mindre. Man hade druckit bränvin ur detta glas. Sålunda hade ej qvinnorna varit med mördaren, silunda hade han ej börjat striden, emedan de andra förolämpat dem, sålunda .... Med ens hade alla Locoqs förutsättningar farit med strömmen. Detta var ett hårdt slag, och han satt tyst och förtviflad, då pappa Absinth uppgaf ett rop. Den unge polisagentnn vände sig om och såg, att den andre var helt blek. — Hvad är det? frågado han. — Någon har varit här i vår frånvaro. — Omöjligt! ... Men det var ej omöjligt, det var sant. Då Gåvrol ryckt förklädet från enkan Chupin, hade han kastat det på trappstegen, ingen af agenterna hade vidrört det ...