Göteborg d. 18 Januari 1869. Riksdagen, den tredje 1 ordningen sedan representationsreformens genomförande, öppnas egentligen i dag af konungen med ett trontal. Vi tillönska all framgång åt dess arbeten, hvilka äro tunga och ansvarsfulla. Flera ärenden af den största vigt föreligga, de der tåla allvarlig pröfning, men derföre icke få uppskjutas, emedan nationens kraf oemotståndligt fordra deras lösning. Bland dessa ställa vi en ny organisation af landets försvarsväsen, med billighet och rättvisa öfverensstämmande ändringar i afseende på den nationala rösträtten, en sann, ej allenast skenbar religionsfrihet, en sund och ekonomisk lagstiftning och en förenklad administration, hvilken på sam ma gång befrämjar ett snabbare afgörande af åtskilliga frågor och möjliggör inskränkning i omkostnaderna för statens hushållning. Med förtröstan vänta vi, att regeringens förslag om landtförsvaret icke är ett blott lapptäcke, det der icke kan tillfredsställa någon, utan tvärtom ett förmedlingsförslag, om hvilket alla meningsskiftningar kunna enas och hvilket kan möjliggöra landets säkerhet mot främmande anfall, utan att vålla alltför genomgripande och farliga ekonomiska omkastningar. Hvad angår frågan om religionsfriheten, torde det vara tillräckligt att riksdagen enas om att fo dra, det regeringen gör grundlagens påbud till en sanning. Riksdagen har här att ställa sig på grundlagens ståndpunkt och kan dermed ätven tillförsäkra sig landets kraftiga understöd. Dot fria Sverige bör ej vara i religionsfrågor det ofria Sverige. Into!eransen ölverensstämmer föga med protestantismens grundsatser. I afseende på religionsfrågan sammanhänger dermed frågan om ickeprotestantiska trosbekännares medborgerliga likställighet med protestanter. Der staten redan i så väsentlig mån som här skilt sig från kyrkan, torde dennas fordna exklusiva inflytande på staten vara en anakronism. Staten har ej råd att undvara sina dugliga medborgafö —— — —