Allt tycktes vara i samma skick, som då de båda polisogonterna aflägsnade sig. Ett ljus med rykande veke spridde en rödaktig belysning öfver samma oordning och de tre offrens stelnade lik. Utan att förlora en minut började Lecoq samla och undersöka hvartenda ett af de uppochnedpåvända föremålen. Några voro ännu oskadade. Detta berodde på, att enkan Chupin ej velat underkasta sig omkostnaden af en golfläggning, anseende det godt nog för sina kunders fötter att hvila mot den mark, på hvilken värdshuset ver bygdt. Denna mark, som utan tvifvel on gång varit fast, hade nu tillfölje af deu fuktiga väder; leken blifvit gyttjig som ett träsk. j De första undersökningarne ledde till upptäckt af ett j j j sönderslaget sallatsfat och en stor jernslef, hvilken var så tillkrökt, att man kunde antaga, det den varit använd som vapen under striden. Det var tydligt, att offren vid grälets början förplägat sig med den blandning af vin, socker och vatten, hvilken på syltkrogarne går och gäller under benämningen franskt vin. Efter sullatsfatet upplockade de bida polisagenterna fem af dessa fula, tunga krogglas med tjock botten, hvilka se ut som om de borde rymma en halfbutelj, men som i verkligheten rymmer nästan ingenting. Tre voro sönderslagna, de två öfriga hela. Det hade funnits vin i dessa fem glas — sammi franska vin. Maa kunde se det, men för mern säkerhets skull, vidrörde Lecoq med tungan den blåaktiga blanning, som var qvar på botten i hvartdera af dem. — Ah tusan! ... mumlade han med orolig min. Deretter undersökte han det yttre af hvart och ett