Göteborgsposten – 16 januari 1869, sida 1

Ej lika falla ödets lotter! Under det att det ena menniskobarnet, med sommaröfverrocken vårdslöst uppslagen och violer instuckna i knapphålet sitter på boulevarden i Paris och super vårluft försatt med absinthdoft, och ett annat kastar sig raklångt i gräset utanför Hötel du Parc i Lugano samt spänner upp. regnskärmar för att skydda sig mot solhettan, är ett tredje individuum dömdt till att traska omkring på Göteborgs gator, ifördt glappande guttaperkor tör smutsens skull, med paraplyt vajande likt en rö hit och dit för vinden, men uppspändt för regnets egen skull, alldeles icke för solen, ty af den varan ha vi ju knappt