tala om att Gåvrol ej skall underlåta att förklara det vi — Afskyvärdt! ... — Fortare, pappa Absinth, fortare! Er vrede kan ni spara till imorgon, förutsatt att det ej blir regn! ... Sådana vackra, rena och tydliga spår! Om jag visste ett sätt att bibehålla dem. Jag skulle gerna låta mitt blod flyta om jag dermed kunde få dem att stelna. Pappa Absinth gjorde sig sjelf den rättvisan att hans del i det gemensamma arbetet hittills varit den aldra obetydligaste, alldenstund att den inskränkt sig dertill att han burit lyktan. Men trodde han ett tillfälle erbjuda sig för honom att förvärfva sig en fullkomligt obestridlig rätt till andel i den gratifikation, som borde bli en följd af deras möda, och han grep detta tillfälle. — Jag vet, förklarade han, huru man skall förfara för att aftrycka och bibehålla spår i snön. Vid dessa ord stannade den unge polisagenten hastigt, — Vet ni det? frågade han. — Ja just jag, svarade pappa Absinth i sjelfbelåten ton. Man uppfann detta medel för dender affären i Hvita huset, som tilldrog sig i December månad... — Jag erinrar mig den. — Nåväl, det fanns snö på gården och deri ett spår som det var af aldra största vigt att bibehålla. Man skickade efter en stor kemist från Paris. — Fortfar! fortfar! ... (Forts.)