Göteborgsposten – 14 januari 1869, sida 2

Kkansloren Beusts sida, i det att denne under d. 3 Sept. 1868 i den österrikiskt sinnade parisertidningen ÅMemorial Diplomatique offentliggjorde innehållet af en preussisk depesch, hvilken enligt berlinerregeringens förmenande icke var bestämd och ej heller ognad för offentliggörande. Sedan den tiden har spänningen mellan båda hofven eller rättare mellan grefvarne Beust och Bismarck ständigt varit i stigande. Om de djupare liggande orsakerna till den växande sientligheten mellan de båda tyska statsmännen skrifver Neue freie Presse: Inom våra diplomatiska kretsar äro, rörande den preussiska pressens ihållande angrepp mot Österrike, vissa meddelanden utbredda, hvilka förtjena uppmärksamhet. Grefve Bismarcks inbitna vrede förklaras af tvenne skäl. Efter hemkomsten från sin egendom Varzin blef han förargad och uppbragd icke så mycket på grund af vissa antydningar i den österrikiska Åröda boken, som mera derför att Beusts politik rent af korsade och tillintetgjorde hans sträfvanden efter att vinna det franska hofvets gunst. Vid detta tillfälle kom Bismarcks hela personliga motvilja mot Beust till utbrott och gaf sig luft i de bekanta utfallen mot den österrikiske rikskansleren. Då nu i Paris utrikesministern Moustier blef afskedad och Lavalette trädde i hans ställe, trodde — så påstås det — grefve Bismarck, att det skulle bli en för honom lätt sak att stämma den nye utrikesministern gynnsamt for ett definitivt öfverskridande af Mainlinien. Lavalette, författaren till det bekanta cirkuläret af d. 16 Sept. 1866, hvari nödvändigheten af stora Åagglomerationer erkännes, skulle vinnas, och man påstår, att Preussen ej låtit det saknas allehanda ersättningsanbud i Paris. Men det tycks som att kabinettet i Tuilerierna icke lyssnat till dessa anbud och att grefve Bismarck kommit till den öfvertygelsen, att personskiftet i utrikesministeriet icke förändrat det franska kabinettets åsigter och att kejsar Napoleon allt framgent betraktar Mainliniens öfverskridande som en casus belli. Från Frankrike skrifves, att prins Napoleons helsotillstånd nu börjar ingifva allvarsamma farhågor. Kejsar Napoleon har ondt af sina vänner, hvilka genom obetänksamma handlingar framkalla den ena opionsstormen emot sig efter den andra, men synas föga bekymra sig derom, i det de stödja sig på den allsmäktiga viljans beskydd. Ett nytt exempel härpå är detta: Åtskilliga af kejsardömets högt uppsatta ha tagit sig det orådet före att på senare tider låna hem den ena konstsaken efter den andra från statens samlingar. Detta oblyga tilltag tog allt större och större proportioner, och de höga herrarne briljerade i sina salonger med besittningen af den ena dyrbara konstsaken efter den andra. Men så inträffade det, att en eldsvåda utbröt i en sådan paschas hotell, hvarest ett par taflor från Louvrens samlingar funnos. De blefvo förderfvade och saken kom till allmänhetens kunskap. Mera behöfdes ej för den alltid påpassliga oppositionen, för att röra på larmtrumman, och det blef ett starkt, men rättvist skrikande öfver, att man bestal staten på dess konstskatter. Parisarne, som aldrig underlåta att begagna ett tillfälle till att roa sig på andras bekostnad och isynnerhet på regeringens, ha äfven nu börjat demonstrera. De båda sista Söndagarne har en ovanlig mängd besökande inställt sig i Louvren, hvilka alla frågade efter de taflor, som kommit bort. Man kan lätt begripa, att härvid ej sparats på sårande tillmälen mot kejsardömet. Ett annat dylikt enfaldsdrag är, att polisen i Paris nekat dem tillåtelse att hålla maskeradbaler, som uthyrt sina lokaler till ofsentliga politiska möten. Flera af dem ha derför måst afsäga sig dessa möten, emedan egarne derpå förlorade för mycket. Sålunda är församlingsfriheten, i lagen tillåten, i sjelfva verket en död bokstaf i den franska hufvudstaden. En stor, nästan feberaktig verksamhet råder i närvarande ögonblick i Toulon, Rochefort och Brest. Frankrike synes således bereda sig till utrustandet af sin flotta. Den 18:de och 19:de d:s väntas en omfattande amnesti för pressen. Kejsar Napoleon sysselsätter sig mycket ifrigt med den algieriska frågan. Han studerar sjelf hvarje dag och efter hvarandra alla de reformer, som föreslagits honom af såväl den militära, som den civila styrelseformens anhängare. Grekland har verkligen i Bordeaux köpt de båda fregatter, som beställts derstädes af republiken Chili och hvilka ej mottagits af dennas regering. De ha blifvit betalta i vexlar på Haag och Berlin.