Det förmodade ÅJordskalfvet å nyårsdagen visar sig nu ha varit fallet af en meteorsten. En ins. till A.-B. meddelar derom följande intressanta detaljer: Det s. k. jordskalfvet nyårsdagen tyckes efter ingående uppgifter hafva utgjort ingenting mer och ingenting mindre än fallet af — en meteorsten, en tilldragelse, som i vårt land veterligen icke forut inträffat. Om uppgiften i tidningen Upsala är riktig, att nemligen stenar tillvaratagiis i trakten af Wijk vid Målaren, så behöfves intet vidare bevis för arten af det ovanliga bullret. Men äfven om detta skulle vara falskt, det vill såga, om stenar ännu icke träfsats, så ser det ändå ut, som om ett meteorstenfall egt rum. För det första tyekes bullrets riktning strida mot förklaringen genom jordskalf; jdetta borde nemligen hafva följt en linie, parallel med Östersjöns kust, som är höjdriktningens hufvudlinie i denna trakt; i stället hördes bullret i riktning från öster till vester eller vester till öster, man vet ej rätt hvilket. För det andra beskrifves fenomenet endast som ett buller, en knall, och icke såsom en stöt; fönsterrutorna i Norrtelje hafva troligen skakat genom lufttrycket. För det tredje äro jordstötar i de trakter, der de bruka förekomma, såsom i en viss del af Norrland och vid Öresund, oftare återkommande, medan detta fenomen, såvidt vi veta, står ensamt för Mälardalen. Det tjenar emellertid måhända icke synnerligt till att uttömma sig i gissningar om arten af den knall, som lät höra sig på nyårsdagen, då man kan hoppas, att våra vetenskapsmän ex professo snart skola utleta orsaken. Att ingen meteorsten förut träffats här i landet har hittills ansetts besynnerligt, och man kan derföre säga att det nuvarande fallet kom efterlängtadt. Vi erinra oes likväl bland riksmusei samlingar hafva sett ett stycke meteorjern, som på ena sidan nästan ser ut som en barkbit, hvartill etiketten innehåller, att stycket tagite Caf en stubbe på den flytande holmen i en sjö i Småland, — vi erinra oss ej för tillfället platsen. Denna holme är en flottholme, som stundom visar sig, men nu i flera år varit nedsjunken under vattnet. Stycket är skänkt af adjunkten Bahr, som erhållit det af fadren till nuvarande universitetskanslern. Huru starkt det vid meteorfall frambragta dånet kan förefalla, och öfver hvilka vidsträckta rymder fenomenet kan iakttagas, derom ger meteorfallet vid Pultusk i Polen den 30 Januari förlidet år en föreställning. Denna meteor föll omkring kl. 7 på aftonen och syntes på talrika ställen i Ungern, Galizien, Schlesien, Mähren, Posen, Polen och Preussen och till och med i Wien och på Harz. Samma meteorfall syntes i Stockerau i Österrike 60 mil fågelvägen trån Pultusk, och när meteoren sprang sönder, hördes på förstoämnda ställe en plötslig knall likt åska. Stenregnet föll isynnerhet i trakten mellan Warschau och Pultusk, men enstaka stycken nedföllo till och med så långt bort som i Posen. Denna sistnämnda omständighet bör uppmana till flitigt eftersökande i de trakter, der meteoren troligen föll nyårsdagen. Såsom budskap från främmande verldar och en påminnelse om det nära samband, i hvilket jorden står till öfriga himlakroppar, äro dessa meteorer af synnerligt intresse. Det vore derföre af vigt att ingenting går förloradt af hvad de medbringa. Om de icke direkt angifva, att andra bebodda verldar finnas, så utgöra de dock ett starkt bevis för deras beboelighet. I N. D. A. för i förgår läses beträffande samma sak följande: