Göteborgsposten – 13 januari 1869, sida 2

Råättegångsoch Polissaker Poliskammaren. Fortsatt ransakning holls igär med förre vaktmästaren Johansson och skomakaren Kindlund, båda tilltalade för att ha i gemenskap stulit garn från Ablafors bolags magasin, hvarjemte den senare är misstänkt för att ha anlagt den eldsvåda som sedermera härjade i samma magasin. Den förstnämnde yrkade med samma oförskämda fräckhet som vanligt att hr Brodahl måtte åläggas med ed styrka hvad den döfstumme token vid förra förhöret låtit förstå. Det garn som tagits i beslag hos handl. Jonsson i Kalfsås, utgörande en stor mängd bundtar, framfördes. Det igenkändes af bokhållaren på Ahlafors kontor, hr Rostn, och förre bokh. på samma kontor, numera handl. Gädda, såsom med säkerhet vara af Ahlafors tillverkning, Handl. Jonsson från Kalfsås, som vid förböret var närvarande, berättade att han d. 18 sistl. Sep. råkat Johansson, hvilken han sett förut och trodde heta Sandberg. Denne erbjöd sig att i fall Jonsson sjelf hade otillräcklig kredit här i staden, på sin egen kredit åt honom uttaga varor. Jonsson sade sig behöfva 21 bundtar färgadt och ofärgadt bomulls garn, hvilket den sig så kallade Sandberg gauska riktigt anskaffade. Härför skulle J. betala 234 rdr; han afbetalade 59 rdr kontant och lomnade sin revers för ett belopp af 175 rdr. Någon tid derefter afdetalade J. till Sandberg 100 rdr och erhöll på reqvisition ytterligare 26 bundtar garn. Dessa skulle kosta 275 rdr. Han afbetalade härpå 175 rdr och infriade dessutom en anvisning från Johansson-Sandberg på 10 rdr, så att hans skuld till denne nu skulle utgjort 165 rdr. Nägra tomsäckar hade han aldrig erhållit från Johansson mer än de fyra i hvilka garnbundtarne Jlågo. — Då han sålunda handlat på god tro med Johansson, yrkade han att återfå det köpta garnet. Johansson nekade fortfarande att till Jonsson ha sålt annat än tomsäckar. Biljardegaren E. 4. Pettersson hade annandag jul varit tillsammans med Kindlurd till kl. yi på natten. Kindlund stannade qvar efter honom på maskeraden å Bloms sal. Pettersson gick ensam hem till sig. Arbetskarlen Jonas Fredriksson hade på Johanssons befallning hemtat en firman Röhss C:o tillhörigs kärre, som stått på gården till Lindströmska huset vid Fisktorget, der Kindlund bodde. Johansson sade sig händelsevis ha fått se kärran stå på denna gård och låtit hemta den. Huru den kommit dit visste han ej. Skomakeriarbetaren C. J. Pettersson, som arbetat hog Kindlund, hade sig intet bekant, men hade hört K. och en skomakare Andersson tala romani eller tjusspräket. Hustru Helena Bernhardsson berättade, att hustru Kindlund nyårsdagen yttrat fruktan för att Kindlund, som förut varit häktad, åter skulle blifva fast, hvarefter Kindlunds syster upprepade gånger bedt att hustru B. skulle gömma ett par garnbundtar åt dem, hvartill hustru B. nekat. Hustru K. hade obuskat att Kindlund måtte kunna komma ur staden och bege sig till Borås, i närhe en hvaraf skulle firnas ett tjufband, bland hvilket man kunde få köpa falska vittnen. I somras hade Melcher Kindlund på en ge mmal blåmålad kärra (Röhss Co:s) hemdragit tvenne packar, som syntes innehålla bomullsgarn. Fru Gustafva Jakobsson hade en dag, troligen d. 19 November, gett Melcher Kindlund draga hem en blåmålad gammal kärra med tvenne packar. Det var tidigt på morgonen, så att portarne till gården voro stängda. Kinalund gick efter nycklarno och öppnade. Båda packarne, som voro tunga och sågo ut att innehälla garnbundtar, nedvältrades i källaren. Kindlund och Johansson kommo en timma senare till gården och nedgingo i källaren. Den blåa, gamla kärran stod sedermera ofta på gården, men var borta emellanåt. Kindlund förklarade, att den gången han och brodren hemkommit med kärran hade de just hemfört de merabemälta tomsäckarne. Polismästaren erinrade om, att dessa enligt Johanssons uppgift hemsörts på hr Bonniers kärra, hvilken var ny. Fru Jakobsson hado sedermera sett Johansson komma bärande tvenne tomsäckar och med hustru Kindlund gå ned i källaren, der de förblefvo en längre stund. Johansson talade ånyo om den evinnerliga tomsäcksaffåren. Hustru Kindlund försokte göra troligt, att det var hustru Bernhardsson, som öfvertalat och hjelpt henne att gomma garnet i bolstern. Nägot annat garn hade hon ej sett till,