Göteborgsposten – 13 januari 1869, sida 1

— A— ä ——— ———————— skalfvet. Att icke sådana mursprickor upptäckts nu på andra byggnader, kan ju förklaras deraf att man svårligen kan med samma säkerhet som i nyss anförda fall uppgifva när sprickorna inträfkat. Faktiskt är att den italienska operatruppen, som uppträdde på Mindre teatern, blifvit sprängd genom en explosion, hvars sprängsats tillagats af den kungliga teaterdirektionen. De främmande konstnärerna som nu öfvergått till den kungl. teatern, äro så till vida i en god ställning, att de med säkerhet der utfå sin aflöning; men alla kunna med skäl beklaga sig deröfver att den hänryckning som de åstadkommit, icke räckt till när de på egen hand försökt att medelst konsertering förskaffa sig en behöflig inkomst. Nu är deras hopp fästadt vid det frikostiga Göteborg. Mindre teaterns grundläggare sjelf dansar alls icke på rosor. Att den kan stå bi är en verklig gåta, utsatt. som den är för en så mångsidig konkurrens. Fru Hedin tyckes hafva dragit sig tillbaka, tyvärr. Men också för den som blifvit vand vid de kungliga teatrarne och applåderna der, måtte det förefalla lite kusligt att uppträda på Mindre teatern. Riksdagsmännen börja komma, åtskilliga med sina familjer. Hr Emil Key har tillbringat hela vintern här, och Gotlandsriksdagsmännen togo tiden i akt medan Östersjön var lugn och inträffade här redan i förra veckan. En mängd företeelser här i lifvet förefalla så oförklarliga, att man gerna skulle kunna kalla dem psykologiska gåtor. Eller kan ej följande företeelse inrangeras under nyssnämnde rubrik? En f. d. kapten G., egare af en icke obetydlig förmögenhet, förvärfvad genom ytterlig snikenhet, föll härom året på den ohyggliga iden att bereda sig liqvid för en intecknad fordran genom att medverka till en mordbrand. Anläggningen upptäcktes, G. blet häktad och slutligen dömd till 10 års straffarbete. Ankommen till straff-tängelset fick han, som de öfriga fångarne, sysselsättning med drefplockning. Ytterst flitig, så att han åstadkom öfverarbete, hvilket särskildt liqvideras, underrättades han af fängelsedirektören att han såsom en liten belöning tör sitt välförhållande inom fängelset kunde få köpa sig bättre töda än den vanliga sångkosten. Men han vägrar bestämdt att af denna förmån begagna sig, ty fångkosten är både god och tillräcklig, försäk rar han. Genom öfverarbete förtjenar han 12 å 16 öre dagligen, och då tillika en redbar person i hemorten förvaltar hans kapital der, så ser han, och beräknar noga och gläder sig öfver, att hans förmögenhet dagligen växer, till dess han efter strafftidens slut blir fri och sjelf kan taga den om hand. Men huru gammal är han då? Jo, åttiotvå år! Säg nu om man ej kan kalla denna företeelse en peyko logisk gåta? Göran.