Göteborgsposten – 12 januari 1869, sida 2

om lika många dylika undersökningar som du har år på nacken och dock har jag aldrig sett... — Bah! ... afbröt Lecoq, ni skall få se många andra saker. Jag kan till att börja med underrätta er, att om qvinnorna visste hvar porten var belägen, så visste karlen det ej annat än ryktesvis. — Ån, verkligen! ... — Det är ej svårt att bevisa, pappa Absinth. Gif akt på spåren efter karlen, och ni som är så slug, skall finna att han gjort betydliga afvikningar från raka vägen. Han har varit så litet säker på sin sak, att för att finna porten har han varit tvungen att trefva med händerna på staketet, och spåren efter hens fingrar synas i snön, som betäcker densamma. Den gamle polisagenten ville gerna sjelf förvissa sig om saken, som han påstod, men Lecoq hade brådtom. — Framåt, framåt! sade han, ni får bestyrka mina uppgifter en annan gång... De lemnade nu trädgården för att undersöka spåren utåt de yttre boulevarderna. Det behöfdes ej att länge egna uppmärksamhet åt dem. Ingen utom flyktingarne hade vågat sig ut i dessa öde nejder sedan sista snöfallet. Ett barn skulle kunnat följa vägen, så tydlig var den. Fyra mycket olika spår funnos der: två voro efter qvinnor; de båda andra, det ena framåt, det andra tillbaka, voro efter en manlig fot. På åtskilliga ställen hade denna blifvit satt öfver de båda qvinnornas fotspår, så att dessa blifvit till hälften utplånade.