Göteborgsposten – 12 januari 1869, sida 1

tydligt. Nej, han kom ej derifrån, han begaf sig dit. Men han har ej öfverskridit den plats på hvilken vi besinna oss. Han närmade sig på täspetsen, med halsen utsträckt, uppmärksamt öra, när han kom hit hörde han buller ... fruktan bemäktigade sig honom, han flydde. — Ja visst, min gosse, qvinnorna kommo ut då han anlände och sedan ... — Nej. Qvinnorna voro utom trädgården då han inträngt dit. Detta antagande tyckte pappa Absinth vara alltför djerft. — Det kan man ej veta, sade han. — Jag vet det dock bestämdt. Ni tviflar, pappa Absinth! ... Det är derföre att era ögon äro gamla. Flytta er lykta en smula närmare och ni skall finna att der... ja, just der ni är har vår man satt sin grofva stöfvel just på ett af de spår som qvinnan med den lilla foten lemnat efter sig och till tre fjerdedelar utplånat det. Detta ovedersägliga materiella bevis gjorde den gamle polisagenten helt bestört. — Nu återstår att veta, fortfor Lecoq, om detta spår är spåret efter den medbrottsling som mördaren hoppades skola anlända? ... Det kan naturligtvis äfven vara spåret efter någon obekant kringstrykande individ, som blifvit hitlockad af skotten ... Det är hvad vi måste veta... och vi skola få veta det. Kom! Ett staket af korslagda spjelar ungefär en aln högt, skiljde enkan Chupins trädgård från angränsande område.