Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 2

undersöka fots: åren på nära håll; han reste sig åter nästan ögonblickligen. — Det är ej måns fötter, sade han, som gjort dessa asäryck!... Det sanns qvinnor med! ... Envisa personer af pappa Absinths lynne, alltid på vakt mot en annans åsigter, äro just de som sedermera bli mest hänförda. Då en id( slutligen inträngt i deras trånga hjernor, slår den der fasta rötter. Veteranen från rue de Jerusalem var från detta ögonblick ännu mera öfvertygad in hans unge kamrat, ännu säkrare på att den skicklige GGvrol bedragit sig, och han skrattade föraktligt. Då han hörde Lecoq yttra att qvinnor varit närvarande vid den rysliga scenen på ÅPepparnötsdosan hade hans glädje inga gränser. — God affär! utropade han, förträfflig affär!... Tillfälligtvis rann ett ordspråk honom i hågen, hvilket redan var bekant på Ciceros tid, och han tillade: — Har en qvinna sin hand med i en sak, så måste man få reda på denna för att få hela saken klar. Lecoq bevärdigade ej honom med ett svar. Han stod på tröskeln med ryggen stödd mot dörrinfattningen, handen tryckt mot pannan, orörlig som en staty. Den upptäckt han gjort och som förtjuste pappa Absinth gjorde honom bestört. Den tillintetgjorde hans förhoppningar och kullstörtade den sinnrika byggnad hans inbillningskraft uppfört. Ju mörkare hemligheten ver, ju mera triumf och ryktbarhet för den som lyckades genomtränga den. Närvaron af två qvinnor i detta näste förklarade alltsammans