Göteborgsposten – 9 januari 1869, sida 2

P. S. Mindre Teatern. I det vi förbehålla oss att få återkomma till en närmare redogörelse för Marguerite Gautior af Alexander Dumas d. y. och den art af dramat, som detta stycke representerar, isynnerhet som vi lära ha flera af samma förf. att förvänta på denna scen, är det med tillfredsställelse vi här i korthet omnämna det väl genomtänkta, ofta fint nyanserade och sympatetiska sätt, hvarpå Iru Tibell i Thorsdags utförde titelrollen. Det fordras en ej ringa scenisk takt att återgifva med rörande qvinlighet en figur, som, der der den finnes i lifvet, är en lögn för sig sjelf, likasom den är en psykologisk gåta. Snarare detta förra, ty visst är väl denna qvinna ett oting, som älskar med en brinnande kärlek och är mäktig af alla ädla känslor, men likväl säljer sin kropp för andras guld och förakt, i stället för att höja sig upp ur synden, stödd vid satsen: den, som mycket älskat, varder mycket förlåtet! Men, som sagdt, vi återkomma härtill, i det vi inskränka oss till att angifva fru Tibells framställning af rollen som en intressant scenisk företeelse. Ur Rhode sjelf innehar den unge älskarens roll. Vi kunna ej förstå, hvaraf det kommer sig, att en man med hans goda teaterblick icke ser, huru olämplig han är för denna figurs framställande. I Thorsdags memorerade hr Rohde för öfrigt illa rollen. I morgon gifves Marguerite Gautier för andra gången. Nya Teatern. På denna scen gifves i morgon afton för första gången den förut omnämnda fåeripjesen -Hartassen, hvarå vi velat sästa allmänhetens uppmärksamhet. .— ni