Göteborgsposten – 9 januari 1869, sida 2

sta del ordningen blifvit betänkligt stord. Åunu föreligga ondast telegrammer, hvilka ingenting upplysa om anledningarne till oroligheternas utbrytande eller om deras utsträckning och deltagarne deri. Men de uppgifter, som ingått, meddela likväl tillräckligt, för att man kan se, att rörelsen tagit en farlig och olycksbådande utsträckning. Såiunda meddelas från Florens under d. 6 d:s, att general Cadorne genom ett kongl. dekret utnämnts till öfverbefälhafvare i Central-italien med uppdrag att återupprätta ordningen i Bologna, Parma och Reggio, och att han är bemyndigad att taga alla de mått och steg, som förhållandena kräfva. Prefekterna ha fått tillsägelse att ställa alla stridskrafter till generalens förfogande och att med alla medel understödja honom. I trakten af Parma störes tortfarande lugnet, och i Borgo San Domino ha bönderna satt eld på och förstört arkivet. Hvad skall detta betyda? Polemiken mellan de officiösa tidningarne i Wien och Berlin fortfar ohejdad, och Bismarcks egen organ Nordd. allg. Zeit. riktar fortfarande sina angrepp direkte mot grefve Beust. Det finnes naturligtvis de, som söka att prata bort detta fenomen, genom attframhålla, att det endast föres en enskild strid mellan några redaktörer, hvilka äro hätska på hvarandra eller tycka om att hålla väsen; men dessa tidningar stå under sträng disciplin, och deras uttalanden äro uppenbarligen blott ett genljud af de känslor, som de båda kabinetten hysa för hvarandra. Nordd. allg. Zeit. går ända derhän att hota Österrike med delning, ifall Beust icke böjer nacken för Bismarck, och framhåller ständigt, att Preussen har för sig stämningen i Ungern. Till bevis härpå anför det officiösa bladet yttranden i några ungerska oppositionstidningar, hvilka gå derpå ut, att Ungern icke vill göra något, för att understödja en politik, som vill göra pragerfreden till utgångspunkt för ett krig med Preussen. Det är likväl icke på oppositionen det beror, och den måste i alla fall först ha kommit till rodret, innan man af dess organers hållning kan draga några slutsatser om Ungerns politik. Men hvad de ungerska oppositionstidningarne här säga, är ej något annat, än hvad Deaks egna organer alltid sagt. Det finns icke i Ungern något parti, som vill föra krig endast för att hejda Preussens utvidgning i Tyskland, än mindre för att åter skaffa Österrike inträde i Tyskland, emedan magyarerna, likasom andra nationer hvilka befunnit sig i liknande omständigheter, äro ytterligt belåtna med, att hvarje maskopi med tyskarne upphört. Men magyarerna vilja, såsom alla deras tidningar förklara, strida som en man för Österrikes integritet och för sina egna intressen. Om Preussen, sade nyligen en ungersk tidning, gör gemensam sak med Ryssland, traktar efter Österrikes delning samt upphetsar emot oss rumener och slaver, så skola vi icke draga i betänkande att göra gemensam sak med konungen af Hannover, slåss för Mainlinien och öfver hufvud begagna hvarje medel, för att komma åt Preussen. Detta är just rätta förhållandet, och häraf beror Ungerns ställning under ett stort krig. I Ungern är man nu i färd med att organisera Honvedbataljonerna, likasom man i Frankrike lägger sista handen vid organisationen af det mobila nationalgardet. Den i Frankrikes hufvudstad utkommande tidningen Gaulois, hvilken anses för Prims organ inom pressen och stadigt håller ögonen fästade på Pavillon Rohan, exdrottning Isabellas boning i Paris, skrifver: De kontrarevolutionära rörelserna i Pavillon Rohan göra raska framsteg. Utan att ännu hafva fullständigt afstått från sina illusioner om att sjelf återså sin krona, börjar Isabella likväl att understödja tanken på att föreslå prinsen af Asturien till tronkandidat. Om vi äro riktigt underrättade, har hon tillochmed skrifvit till general Espartero och tillbjudit honom regentskapet för prins Alfons. Segerhertigen har ännu icke svarat, men i Pavillon Rohan lefver man i hoppet om, att han skall göra det. Generalerna Gassot, Reinu, San Roman och Pezuela samt Gonzalez Bravo uppehålla sig ännu vid gränsen, för att lura på händelserna. Flera officerare inom spanska hären, isynnerhet i artilleriet och bland ingeniörerna, hafva tillbjudit ledarne af de alfonsinska intrigerna sin tjenst. Ett i Bordeaux för en sydamerikansk stats räkning bygdt pansarfartyg har erhållit en okänd köpare. Anbudet har dock icke blifvit emottaget, emedan man tror, att det är Grekland, som vill söka att komma åt fartyget. Det har väckt uppseende, att regeringens advokat i Toulouse, baron Seguier, begärt atsked, emedan man gjort honom förebråelser, derför att han visat sig för beskedlig mot de tidningar, som voro fientligt stämda mot regeringen. Den kinesiska beskickningen har nu från London anländt till Paris, 40 man stark. Polisen i Paris står i begrepp att vidtaga stränga åtgärder mot alla de damer af demi-monden, som ej äro fransyskor. Den vill neml. utvisa dem alla och vid gränsen vidtaga anordningar för att hindra dem ifrån 1 — 274