Göteborgsposten – 8 januari 1869, sida 2

hoppades kunna göra ett nyttigt och hedrande bruk af det egendomliga slags snille som fallit på hans lott; han såg framför eig ett lif af själsskakningar, strider och äfventyr, som slutligen skulle göra honom till en ryktbar personlighet. Kortligen, han kände sin kallelse och hänfördes af denna kallelse. Följande vecka erhöll han, tack vare ett rekommendationsbref från baron Moser, tillträde till prefekturen i egenskap af biträde vid säkerhetspolisen. Han hade hittills sett resultaterna, cj medlen, och hans förtjusning blef något afkyld vid hans första uppträdande på sin bana. Hans förvåning liknade den, en ensaldig teatervurm erfar, då han för första gången får inträda mellan kulisserna och på nära håll se de dekorationer som på afstånd förbländade honom. Men han hade entusiasm och nitet hos en man som vet sig gå mot det rätta målet. Han var ihärdig, dolde under en slöja af låtsad blygsamhet sin ärelystnad och anförtrodde åt omständigheterna att förr eller senare lägga hans öfverlägsenhet i dagen. Detta tillfälle, som han lifligt längtade efter, trodde han sig skola finna i denna brottmålssak. Äregirigheten visade honom den väg som ledde till framgång. Det var i början blott en aning, men blef snart ett antagande och derefter en öfvertygelso grundad på bestämda fakta som undgått alla de andras uppmärksamhet, men som han sifvit akt på och antecknat. Lyckan var tydligen på hans sida; han insåg det då han bevittnade huruledes Gvrol försummade ända till de