Ett fint leende lekte på den unge agentens läppar. — Jag tror att ni misstager er, general, yttrade han. — Men... — Ja, jag vet, då ni såg honom i soldatuniform, trodde ni att... men det är ej så Donne olycklige är ej soldat. Vill ni genast ha ett bevis af tio? ... Se efter om han är kortklippt enligt reglementet? Hvar har ni sett soldater med hår som faller ned på axlarne? Anmärkningen gjorde generalen förlägen, men han hemtade sig genast. — Tror du, sade han häftigt, att jag har mina ögon i fickan? Din anmärkning har icke undfallit mig, men jag sade till mig sjelf: Se der en slyngel som begagnar sig af sin permission att slippa från att använda perukmakare. — Så vida icke... Men Gevrel tillät inga afbrott. — Nog med prat! yttrade han. Vi skola straxt få veta allt hvad som tilldragit sig. Mor Chupin är icke död hon, det otäcka stycket! Medan han talade gick han rakt fram till den gamla, som satt envist hopkrupen på trappan. Allt sedan patrullen inträdde hade hon hvarken talat eller rört sig, icke ens vågat kasta en blick på hvad som tilldragit sig. Hon hade dock alltjemt fortsatt med sina jemmerrop. Med en hastig rörelse ryckte Gvrol bort förklädet som hon kastat öfver hufvudet, ech nu såg man henne sådan åren, utsväfningarne, eländet och strömmar af bränvin gjort henne: skrynklig, brungul, tandlös och bestående blott af skinn